Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett land ntan inbyggare är en ödemark; ett rike utan undersåtar
är en skugga, som intet skrämmer andra än dem, som tro der vara
folk. Yida regements-gränser lysa stort på kartan, men betyda i och
för sig sjelfva ingenting; ty annars vore stora asiatiska Tartariet det
mägtigaste rike i hela verlden; ett Palestina blir en öken, när arbetare
dö och flytta bort; en finn- och lappmark ett Kanans land, när de
bebos af menniskor.
Huru många tusende svenskar hafva icke stupat, för att vidga
våra gränser. Men huru fä hafva tänkt med allvar, på hvad sätt de
gamla helst skulle fyllas med folk. Lika myckét kan dock vara
ut-rättadt med båda. Vi hafva ibland skurit till stora flikar af våra
grannar, men innan vi slutat spelet, har codillen oftast varit deras och
bé-ten till. Vi slås om jord, den vi hafva nog af, men våga det i sticket
som är oumbärligast.
Nordiska folkslagen hafva i forna tider varit en stam för många
andra; de hafva fylt sitt land med inbyggare, och riktat andras med
öfverskottet. Sveriges luftstreck, ehuru det af söderländingar anses för
omildt, är likväl intet allenast af vanan, som Seneca mente, oss
drägligt, utan befriar äfven sina inbyggare från många smittosamma
sjukdomar, som andra äro underkastade, gör folket fruktsamt och härdar
barnens natur från vaggan. Den folködande pesten har nu på mer än
50 år lemnat vår nord obesökt; farsoter gå sällan och äro ändock
drägliga.
Ett lyckligt tidehvarf har heller intet spart att göra fosterlandet
säHt, Vi tälja öfver 40 år sedan Sverige slapp en svår grannes
härjande, och ehuru vi sedan två gånger stält oss i gevär, intet utan dryg
känning, är dock förlusten af dem, som någondera gången stupat för
fiendens brynja, ej så betydande. Vår återvunna frihet är med detta
fredslugn nästan jemnårig. Gagnande vetenskaper hafva njutit skygd,
vunnit anseende och till hela Europas förundran stigit till den höjd,
att våra lärda ryckt oköpta och i följd deraf oveldiga lagrar utur
andras händer och banat upp lärdomsvägar, dem andra skatta sig lyckliga
att hinna följa.
Slöjder ärct uppdrifha hos oss med dryga förlag på pengar och
folk, och verkstädernas antal är märkeligen ökt. Vi se uti våra
tidningar [omtalas] en myckenhet nya åker- och ängsupptagor i vårt land.
Af allt detta tycks man hafva fog att sluta, huru högt ett så
lyckligt samfund måtte hafva vuxit på inbyggare och rikedom. Eller
hvem kunde väl tänka annat? Men när vi efter andra folkslags exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
