Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mägtigas inbördes täflan och regeringens girighet, ledsnade derföre
vid borgmästare*-regementet och kastade sig i enväldets armar.
Under kejsaredömet förderfvade flätja, veklighet och vällust Roms
regenter. Krigsmagten var den allra högsta: dess öfverdåd blef utan
gränser, dess spets höjde och fälde kejsare; men det öfriga folket
trä-lade redan under odrägliga bördor; och hade detta rike aldrig stätt
så länge, om ej den inbillningen, att en romare var lyckligare än alla
andra menniskor i verlden, blifvit till så många leder inplantad med
modersmjölken.
Således går det väl an, att genom inbillningar en tid uppehålla
en stat, som förr varit i flor och fattat goda tankar om sin sällhet,
men den som länge legat undertryckt, kån icke upphjelpas och förnöjas
med smicker och skuggverk.
§ 7.
Men jag får ej längre tid att följa mina romare till sin
ändtliga undergång. Det gifves nyare händelser, som bära vittne i
min sak.
Det i forna tider folkrika Spanien, som i Julii Caesars tid kunde
räkna sin folkmängd till 15 millioner och nu deremot är ett på folk
och varor utblottadt land, bör i synnerhet göra oss uppmärksamma.
Montesquieu skyller på de många små samfundens
sammansmältning till en rikskropp, men jag håller före, att just icke föreningen
var dertill orsaken, utan fast mera dess följder, och tror i synnerhet
tvenne ting vara till dess nuvarande folklöshet vållande, nemligen: ett
mångfaldigt tvåug hemma och hoppet att få skära guld med täljknifvar
i Amerika.
I vida riken samlas gemenligen förnämsta styrkan i och vid hufvud-
staden: den håller ofta sig före att vara riket och ser andra provinser
öfver axlarna; den har lägligaste tillfället och bästa utvägen att hos
högsta magten utverka sådana författningar, som i synnerhet gagna
henne; men som det sällan går an utan de aflägsnares förfång, stadna
desse gemenligen i träldom, vanmagt och förakt: och då är ingen
utväg att rädda det landskapet från ödesmål och inbyggarena från
flyttning.
De genom sin handel rika och mägtiga nederländska staterna, som
genom arf föllo till Spanien, voro så länge någorlunda nöjda med
regementet, som de dervid fingo behålla sin frihet, men det varade icke
länge. Mot dem föröfvades tvång i styrelsen: staternas råd blef
af-skaffadt; tvång i handeln: deras varor belastades med en tionde
pennings utgift af hela deras värde; tvång i deras drätsel: hos dem insattes
flere nya biskopar, som derutaf måste lönas; tvång i rättegångar, ty
deras rop blef ej hördt och supplikanterna afvistes hårdt med sina
inlagor; tvång i religion: ingen fick bekänna sig till protestantiska läran.
Tvång i det som var dem allra kärast, nemligen lifvet, ty de måste
tusentals räcka sina halsar på den af hertigen till Alba för dem
uppsatte stupstocken, och ännu flera låta sig mördas af soldaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
