Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49egrarna kosta väl intet egentligen blod, ty träffningama ske med
handam änge, men svetten flyter desto ymnigare, och då är blodet inga*
landa ntan afgång.
Detta slags hjeltar kännas nog igen af sina invända fotblad, dar*
rande knän, stela fingrar, magra lemmar, lutande hnfvnd och skrynkliga
anletdl, som alla vittna, om desse förtjenat lagrar med lek eller sofvit
sig till meriter. Hafva vi, näst Gud att tacka våra Martisbussar för
befredade riksgränser, tillkommer [åter] dessas arbete hedern för det
mesta, som finnes inom dem.
Mån sådana då intet borde äfven njuta heder? Ty hvad
uppmuntran skall väl han eller hans barn ega att sålunda helt och hållet
uppoffra sig till allmänhetens tjenst, om han för allt ser sig vara för*
aktad af dem, som lefva af hans svett.
Härvid faller mig i hågen hvad jag för en tid sedan läst i
Li-vius om en gammal romersk riddersman, som utom sitt förvållande
ådragit sig någon gäld, och sedan hans borgenärer derföre hade dragit
under sig hans förfäders fastigheter, [hade de] insatt honom i tukt- och
plågohus.
Han framträdde en gång för menighetens ögon i en ömklig gestalt
med alla sina förfäders sköldemärken. Hans kläder voro allt
nedsölade, hans ansigte blekt och magert med långt skägg och framåt
hängande hår och en utmärglad kropp. Och som han i bringan kunde
framvisa ärr af de skott han klädt för fäderneslandet, vittnade hans
blodiga rygg, huru hans ålderdom derför blifvit belönad. Han hade under
sina plågor i föngelset förlorat sin helsa och ådragit sig en obotlig tvinsot.
Detta tog romerska folket illa upp. „Det är fåfängt“, sade de,
„att ute fäkta för friheten och riket, när vi hemma förtryckas af
medborgare. Yår frihet står i mindre fara i utvärtes krig, än i fredslugnet,
ibland fiender, än medborgare“.
§ 15.
Yi skynda oss nu från jordbruket att betrakta de olägenheter, som
tvinga våra handaslöjder. Dit räknar jag med fog först mångslöjder.
Det är otroligt, hvad denna omständighet allena hindrar våra
verkstäder och sätter dem utur stånd att någonsin kunna bringa våra
tillverkningar till den höjd som utländingen [nått], eller sälja dem till
lika pris med honom. Yåra mästare behöfva lära så länge de lefva
och få ibland intet mera än en eller två gånger [under] hela sin
lifs-tid göra somt, som nu räknas höra till deras profession. Det fordras
således en ogemen qvickhet att kunna finna sig i så särskilda fall och
händelser, om arbetet skall blifva försvarligt, men färdigheten, som utan
tusendetals repetitioner aldrig kan ernås, är ändock borta; de trögare
kunna icke ens komma fram, verkstäderna [kunna] derför intet bära
sig hos oss, och arbetarena måste se sig någon annorstädes före, der
de kunna bättre föda sig med mindre kunskap.
2) Hindras våra slöjder genom lam uppsigt. Kronan och riket
har ingalunda spart att genom förlag bjelpa nya inrättningar under ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
