Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hop nödlidande medborgare, ett fördelaktigt försvarsverk och andra
dylika nyttiga inrättningar en medborgares hjelp, så inskränker i ty
mål den naturliga lagen sjelf den rättighet, han eljest tillägger hvar och
en att vara disponent af sin egendom.
Men hvilkendera af dessa, eller hvilket annat nyttigt ändamål
tror man genom denna ränta påsyftas? Mån Stockholms handlande
kunna anses för nödlidande medborgare? Mån de allena emot
mång-och envälde blifva en fast mur för vår frihet? Mån de med all flit
arbeta på att fålla vår höga vexelkurs? Eller mån deras handel är
på så svaga fötter stäld, att den behöfver upphjelpas genom premier
framför alla andra medborgares i riket? Påminn dig härvid
Stockholms stads tillväxande magt med sina följder, hvarom i föregående är
handladt.
§ 26.
Andra § uti handelsordinantien af 1617 tillägger alla städer i
riket frihet att segla till hvarannan, men samma ordinanties 4 §
inskränker den samma, så att de vesterbottniska ej A någon annorstädes
segla, än till Stockholm, och österbottniska till Stockholm och Åbo.
Hvarföre skola Norrbottens städer vara under större tvång än
någon annan under svensk krona hörande stad? Hafva de då redan från
äldre tider till baka genom någon trolöshet mot det allmänna gjort sig
förtjenta af ett särdeles ok att hållas i styr med? Hafva icke
öster-och vesterbottningar klädt så många blodiga skjortor för svenska
kronan, som trots någon annan? De vänta derföre med fog en öm och
rättvis me dfart af sina medborgare.
§ 27.
Kunna intet n orrb ottningama med någon fördel föryttra sina
varor uti någon annan hamn inom riket än Stockholm och Åbo, så
tillstår jag gema denna inskränkning intet skada dem; men då får jag
lof att säga, [att] den 4 § i samma ordinantia står helt och hållet
utan någon betydelse; ty det kan aldrig supponeras om en handlande,
att han söker afsättning på sin vara på något annat ställe, än der den
mest kostar. Men ponera vi någon annan inrikes plats nu eller
framdeles gifvas, der deras varor kunde föryttras till säljarens större profit
än i Stockholm, men de i anseende till handelsordinantien ej fö segla
dit, så säger jag, att så väl norrbottningen, som den ponerade platsen
blifva på ett allt för känbart sätt lidande tvärt emot all billighet och
samfundslagar.
Öfverflödigt tillopp af några varor på en gång fäller varan i
Stockholm till underpris, ja ofta till halfva värdet. Får intet
norrbottningen söka högre pris på annan ort, ehuru det gifves, så är ju
genom denna ordinantia honom beröfvad en större eller mindre del af
sin varas värde, den han likväl kunnat få. Det kan ju intet af någon
förnuftig annorlunda anses, än om han till Stockholms stad nödgades i
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
