Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följer derafV Säljbara varans pris hafva de intet kunnat nämna om,
som likväl är i denna omständighet en hufvudsak. Och hela det andra
stycket af en fri handel, om returvaromas undfående till billigt pris,
hafva de med stillatigande gått alldeles förbi.
Returvaromas undfående, och det för billigt pris, är i alla delar
lika nödigt till en fri handel, som exporternas försäljning och [rättigheten]
att öka landets afkastningar. Få intet arbetarena tillräckligt salt och
span-mål, lärer man af ett uthungradt folk fåfångt vänta stora exporter; finnas
intet allahanda fabrikers råämnen att tillgå, stadna snart verkstäderna.
Fås allt detta ändtligen, men måste köpas dyrt, så blifva exporterna
dyra, och alldeles osäljbara till utländingen. Hvarföre har man då
gått så betydande omständigheter förbi uti sitt bevis, som dessa äro,
och det allenast anfört, som ingenting bevisar? Se nu, om icke
saken är sjuk!
§ 32.
Häremot åtager jag mig att bevisa, 1) att Stockholms stads
borgare hvarken kunnat eller velat betala högsta vinsten för
norrbott-ningames varor, [och] 2) att de hvarken kunnat eller velat förse dem
med nödiga returvaror till minsta kostnad. Och när det är gjordt, lärer
frågan, om norrbottningarnas handel är fri eller ej, med detsamma blifva
afgjord, och [är] äfven deraf lätt att sluta, om den härtills drifna
upp-stadshandel af norrbottningarna på Stockholm hindrat deras exporters
förökning. .
Det förekommer alltså först att visas, om Stockholmsbon kan
betala norrbottningen högsta vinsten. Saken är väl i sig sjelf så klar,
att den ej tycks tarfva bevis. Det lärer ingen neka, att högsta vinsten
fås, då varan säljes utur första och i sista handen, men ju flera händer
den emellertid går igenom, ju mindre vinst kan hvardera få.
Stockholmsbons hand kan omöjligen vara den sista, som emottager alla
norrbottningarnas varor, emedan de sjelfva vidgå dem till en del
exporteras till utländingen. Huru omöjligt blir det då [icke] redan för
Stockholm att betala i andra handen den högsta vinsten? Skulle det ske,
vore de nödsakade att utan den ringaste vinst lemna den till
utländingen, hvilket är lika orimligt. Utom dess är i § 21 tydligen bevist, att
.varorna genom upp- och inlastningen i Stockholm förtärt i det minsta
2, 3 å 4 procent af hela sitt värde, (utan att hafva ökat det ringaste
till sin godhet), det de undvikit, om de fått föras direkte ut. Det kan
således intet nekas, om Stockholmsbon skall vara skadeslös, att
norrbottningen genom idkad handel på Stockholm, utom det förra, måste
äfven binda denna skada vid sitt ben.
§ 33.
Demäst åligger mig nu att visa, att Stockholmsboama ändock
intet velat betala norrbottningarna så stor vinst en gång, som de utan
sin skada likväl kunnat.
Veta intet Stockholms handlande, att en ansenlig mängd trävirke,
viktualier och tjära ifrån öster- och Vesterbotten samt Vestemorrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
