Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste årligen exporteras? Veta de intet, att alla dessa varor enligt
handelsordinantien af 1617 ingen annorstädes än i Stockholm fö
aflå-tas ? Veta de intet, att norrbottningarna omöjligen taga sig tid att ligga
länge i Stockholm och falka ut sina varor? Deras sommar är kort,
som behöfver användas till flera varors exporterande. Veta de intet,
att förr än han seglar till baka med varan, säljer han den till halfva
värdet? Veta de intet, att ingen af norrbottningarna har någon
betydande utländsk korrespondens, som kunde gifva dem ljus i utländska
priserna på deras varor? och veta de ändtligen intet, att deras
sam-földa intresse beror derunder, jn billigare de fö tUlhandla sig någon
vara? Träffas intet denna stads handlande hvar middag på torget att
öfverlägga om priserna? Mån det då intet vara möjligt, att dessa uti
ett så samföldt intresse förenade personer kunna fastställa sins emellan
ett sådant pris på varorna, som bäst står tillsammans med deras fördel?
Möjligheten kan ock finnas på ett annat sätt. Det kan ju en
eller annan af Stockholms handlande fö en hemlig notis om vissa
varors höga pris uti någon utländsk hamn. Hans vinst beror derunder,
att hålla det de öfriga fördoldt; annars kunde man efter den nya
appa-rensen betala varan högre, än den nu gäller. Mån det då intet är
möjligt, att somliga underbjuda Norrbottens varor af okunnighet, andra
af egennytta?
§ 34.
Man lärer således intet kunna neka möjligheten. Göra vi oss nu
sådant begrepp om menniskan, som alla tiders historia lemna oss om
henne, lärer verkligheten med det samma vara bevist. Det hafver ännu
aldrig gifvits någon så samvetsöm magt, som utan kontroll uti ett enda
sekel intet velat missbruka den till sina medborgares förtryck. Jag
går förbi de många, så in- som utländska exempel, som bestyrka detta.
Ett äldre och ett nyare prof, som egentligen rörer den omtvistade
saken, vill jag allenast anföra, hvaraf läsaren bör sluta om det öfriga.
Tjärukompaniet i Stockholm hade fogat den anstalt, att
norrlän-dingama nödgats sälja sin tjära i Stockholm till 4 daler 5 4/l2 öre k. m.
tunnan, då det sjelft i London hade derför 10 å 11 engelska kronor
eller riksdaler behållne penningar. Mån de då samvetsömt betalte
norrbottningarna för sin vara?
Norrländingarna hafva i senare tider med allvar sökt att i
Stockholm få lösa sig en uppläggnings plats, ehvad den ock kostade, der
de finge låta sina varor stå för egen räkning, så länge dem skulle
behaga, och - utan att vilja transportera dem på någon annan ort, [för]
att ej blifva nödgade [att] strax sälja sin vara till det dem bjudna
priset. Men det har dem alldeles blifvit förment. Hvad är då
nödvändigare för norrbottningen, än att utan uppskof ackordera bort sin vara,
om det ock vore med den känbaraste förlust?
Det är märkligt, att Stockholmsboama sjelfva njuta denna frihet
af upplag i utländska hamnar, men en infödd svensk kan ej få den
af sina medborgare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
