Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska handelskorrespondensen tycks böra angå antingen
export-eller returvaroraas värde, eller ock vexlar genom trassenter, i föjjd
hvaraf den måste vara treggehanda. Hvad nn den första angår, som
rörer exporterna, så bör i allmänhet märkas, att några stadgade pris,
som vore de fördelaktigaste, kanna aldrig gifvas hvarken
Stockholmsbon eller norrbottningen, som påstode så länge, att varan hunne
utskeppas. Det kan oförtänkt komma andra i en sådan hamn med de
begärliga varorna och förse den med dess nödigaste behof, och då
måste priset falla. Tvärt om, väntades ett ymnigt tillopp af varan,
bjöd man ej högt derför, men om väntan sloge fel, måste varan stiga i pris.
Dock vidgår jag gema, att en sådan korrespondens intet är utan sin
stora nytta, emedan inköpet kan regleras efter den apparens man gör
sig, och farten sedan dirigeras derefter. Men hvilkendera det är, som
efter de inkommande notiser bäst kan reglera prisen på
Norrlands-produkter, norrbottningen eller Stockholmsbon, det är värdt att
efter-sinnas.
Nu när norrbottningarne hafva ingen utländsk korrespondens och
föga med Stockholm, åtminstone intet med de starkaste exportörerna
af Norrlands produkter, betala de landtmannen blindvis, mest efter den
handel de gjorde sommaren förut, hvarföre de ock ofta se sig bedragna.
Stockholms handlande hafva utländsk korrespondens om varornas värde,
men, som sades, föga med norrbottningarna, att uppstäderna hade
någon säker anledning att grunda sitt inköp uppå. Är nu intet varan
inköpt i första handen efter den apparens, som Stockholmsbon har att
få uti den sista, så måste den första blifva dervid satt uti största
o-säkerhet, då han skall sälja den uti mellanhanden. Och är handeln
intet fri för den första handen, utan han nödgas sälja den till det honom
bjudna priset, som förr är bevist, så åstadkommer det ofta en betydande
villervalla uti handeln, till uppstädernas och landtmannens förfång. Skulle
åter uppstadsborgaren få af stapelstadsbon ändteligen något ljus
härutin-nan, så drager det alltid lika mycket ut på tiden, som om samma
notis hade direkte kommit till Öster- eller Vesterbotten utomlands ifrån,
och så mycket längre, som notisen först hvilade i Stockholm. Skall
alltså ljus om apparensen vara nödigt till att stadga priset i ena hatoden,
måste det vara lika nödigt i den andra. Är norrländingamas stapel i
Stockholm, måste de ock derigenom vänta sina apparenser, men egde
de stapeln hos sig sjelfva, finge de dem utifrån direkte, och
följakteli-gen både långt fortare och vissare.
§ 44.
Vidare, låt stapeln än vara i Stockholm. Norrbottningen för dit
sina varor, dem han betalt efter den förhoppning Stockholmsbon gifvit
honom. Stockholmsbon betalar dem derefter. Varan dröjer på afvägen
till Stockholm intet allenast de vissa 20 dagar, utan ock, i brist på
färdigt fartyg att lasta uti, 30 å 40 dagar. Det lärer ingen neka, [aft]
ju längre varan dröjer ifrån sin bestämda ort, ju större förändringar
kan den apparensen undergå, Som jag fått om dess värde. Hvad
osäkerhet måtte icke denna 20, 30 å 40 dagars dröjning genom stapeln i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
