Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån de icke genom författningarna dämt vattnet från sina grannars och
ledt det till egen qvara?
Mån denna styrka rätteligen blifvit använd till rikets hjelp och
medborgares försvar? Mån det icke vara verldskunnigt, hvad betydande
del den haft i båda våra olyckliga krigsdeklarationer, hvad den vunnit
i frakter, transporter och utredningar af vin, bränvin, råg, hafre, gevär
och monderingar? Huru den handlat med kronans vexlar och
silfver-myntningen i Pommern? Huru den jagat vårt reela speciemynt utur
hela vårt samfund, och derigenom försatt vårt allmänna i betryck på
flera sätt? Huru denna styrka härjat krona och medborgare genom ett
sjelfvilligt raseri med kursen? Huru den samma, då största
betalningstiden inföll af ett med kronan ingånget kontrakt, stegrat upp kursen
några och trettio mark högre än hon var, då det blef slutet? Huru
den förringat penningelöntagares inkomst till två tredjedelar? Huru den
förorsakat en oerhörd dyrhet i landet, stegrat arbetslöner och försatt
alla nyttiga rörelser i ett beklagligt tillstånd?
Mån någon utländsk magt kunnat få några för riket skadliga
förslag å bane, utan att med denna styrka vara förenad? Mån den haft
eller verkligen nu hafver någon influens på våra riksdagar? Mån den
inöfvat nationen till korruption och yppighet? Och ändtligen: om den
icke att dölja allt detta onda och undslippa allt ansvar har begrafvit
allt detta uti decharger och hemligheter?
Mån någon vara i stånd att försäkra, det denna magt icke mera
hädanefter [skall] missbrukas, såsom det hittills skett, hvarpå likväl i
alla tideböcker icke ett enda exempel kan gifvas? eller hvilkens
försäkran kan nationen här trygga sig till, då högsta magten sjelf står i
äfventyr att antingen eluderas eller öfverrumplas? Mån den icke kan
utverka sig sådana lagar, som stämma bäst in med dess afsigter? Eller
mån afsigtema böra supponeras alltid blifva inom dygdens gränser, när
de hafva det vidaste fält öppet för sin egennytta? Och mån de
dere-mot stridande författningar kunna få någon verkställighet? En
dagligen tillväxande magt, mån den icke någon gång måste blifva en
öfver-magt? Mån alla dessa frågor kunna endast dermed besvaras, att man
måste skilja bruket från missbruket? Eller mån nationens tillväxt,
rikedom och frihet under allt detta äro väl förvarade?
Hvad tycker du, min läsare, om dessa frågor? Auktor har
gif-vit kritikus full anledning i Källan till rikets vanmagt att gå in i
deras besvarande, men ehuru „omständlig“ Vederläggningen ock är,
saknas der dock svar på déssa omständigheter.
Skulle det icke, min läsare, för vår underrättelses skull löna
mödan på det vänligaste anmoda vederläggaren, att på dessa enfaldiga
frågor lemna oss lika enfaldiga svar; ty jag för min del måste tillstå,
att så snart de blifva högtrafvande, så måste jag blott undra på en
sådan auktors lärdom, men likväl sakna öfvertygelse.
§ 7.
Kristofer Forstnerus skrifver i sina politiska anmärkningar öfver
Tacitus: „Vi veta, att högsta magten är till den ändan förordnad, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
