Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftppna de dammar, som draga allt till de mägtiga, och att medborgares
egodelar skola efter naturens och förnuftets ljus vårdas; ty hvad“,
säger han, „kan vara enligare med naturen, fin att en och hvar eger
rättighet att sjelf nyttja det han genom förfäders eller egen flit
för-värfvat sig? Hvad kan i borgerliga sammanlefhaden vara nödigare, än
att veta, hvad som är vårt, och huru stor besparing vi hafva? Men
en regent, som antingen sjelf genom yppighet förstör, eller öfverlemnar
i giriga menniskors händer de lagligen indrifna räntor, blifver nödsakad
att till krigsmagtens underhållande upptänka nya beskattningar, hvaraf
händer, att undersåtame stadna i ovisshet, huru stor del kronan eller de
sjelfva ega i sin egendom, — — och blifva i lika osäkerhet, sedan de
den erlagt, om det återstående hörer dem till eller ej, emedan det
«amma genom nya påbud kan dragas ifrån dem“. Vidare fortfar han:
„ett röfveri, som stöter emot Gud och naturen, plägar ej heller bland
menniskor hafva någon framgång, som af alla tiders historia kan
ådagaläggas“. Han visar i det följande, huru farligt det är att genom
andras utmärglande befästa sitt herravälde, och huru farliga de utbrott
Åro, som man af en tryckt och förtviflad menighet har att befara, och
att ingen kan så utblottas, att han icke hafver en knif i behåll att
hämnas med.
När Taciti ord: „Ju färdigare någon var att befordra tvång och
träldom, ju större heder och egodelar öfverhopades han med“ på ena
sidan sannas, ju närmare kan ock det träffa in, som han säger på ett
annat ställe, „att folket blef oroligt, icke derföre, att det måste lyda,
utan för de mägtigas girighets skull“. Är här då tid längre, att göra
skilnad emellan bruk och missbruk af en magt, som är utan kontroll?
Är det tid att uppdraga hela rikets rörelse i få menniskors händer och
utestänga andra, då förnuft, förfarenhet och ett allmänt missnöje fordra
en snar ändring härutinnan?
Hvarföre går kritikus förbi den målning auktor gifvit om rikets
ömkliga belägenhet i denna delen ? mån han vågar neka sanningen deraf ?
Åtminstone har han i sin Vederläggning icke anfört skäl dertill, och
allmänna rösten är alldeles emot honom. Författningarna äro ju redan
40, 50 till 100 år gamla, och således icke mera uti sin ungdom. När
blotta hoppet om produktplakatets utfärdande var, efter kritici utsago,
inom ett års tid i stånd att öka mer än dubbelt svenska fartygens
antal, måste ju de dymedelst förväntade skatter på 40 års tid åtminstone
till någon del hunnit komma in; men då ordstäfvet sannas: omnia ruunt
in pejus, blifver det för allmänheten alltför långsamt att vänta på den
derigenom lofvade vinst; och kritikus måste i denna delen hafva ondt
efter medhåll af andra än dem, hvilka likna en engelsk adelsman, som
ej förr upphörde med sin bittra klagan öfver sitt fäderneslands olyckor,
än honom blef beviljadt ett gods af några tusende pund sterlings årliga
ränta, ifrån hvilken dag han skattade England så sällt, som han
till-förene var rörd öfver dess elände.
§ 8.
Ifrån dessa allmänna betraktelser går auktor [till Källan] in i en
närmare undersökning af; en författning, som han bland många andra’
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
