Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hedrar kritikus i synnerhet, hvad han säger i högan af pag.
12, *att våra författningar just i vår frihets böljan redan voro sådana,
att inga andra menniskor fingo lefva, än husbönder och deras nödiga
tjenstefolk, men inga fria arbetare“. Denna beklagliga sanning är just
den samma, som ledt auktor det ena steget efter det andra in uti sitt
eystem. Så långt han löst staten i sina tankar från ett sådant tvång,
har han både af förnuft och förfarenhet sett sitt fosterland räddadt, och
[har] på andra sidan i dessa och andra dylika band läst med stora
bok-stäfver: rikets olycka.
Skulle någon oveldighet hos kritikus ega rum, ville jag vänligen
anmoda honom, att lämpa samma arbets- och näringsfrihet äfven till
städerna, ty de bebos af lika beskaffade menniskor, som landsbygden.
När en oskyldig söker för hela sitt fädernearf att vinna burskap i en
stad, och under det processen varar, äter upp sitt möderne, och får
hvarken lof att sy, svarfva, snickra, vftfva, smida eller bandia, med ett
ord, icke arbeta och föda sig, så blifver väl farten till Ryssland,
Preussen eller Norge den enda lustresa han har att tänka uppå.
När husbönderna redan i frihetens början, efter kritici medgifvande,
utverkade en så skadlig författning för det ringare folket, som
tjenste-hjonsstadgan var, huru troligt synes icke, i fall några husbönder vid
denna tid gifvits öfver handeln, att de arbetat på de ringares förtryck
iitur samma princip.
Då utländske expediterne blefvo alldeles förbjudne i bergslagen,
deras fridagar i stapelstäderna inskränkte till tre timmar, jemnte mångt
annat; då man arbetade på ett nytt general-tjärukompani, och
förbehöll de tre största stapelstäderna allena nederlagsfriheten, så kan man
nästan se, att allt gick deipå ut, att allas ögon innan kort skulle lita
till dem.
§ 74.
Kritikus anför pag. 13, huru många genom skeppsbyggerierna
hafva haft sin föda och näring, men jag begriper icke, huru han är så
korttänkt och tror det kunna bevisa nyttan af produktplakatet, utan att
han en gång bjuder till att visa, det samma antal arbetare förtjente mera
i detta arbete, än i någon annan näring, eller åtminstone lika mycket.
När nu kongl. kommersekollegium uttryckligen betygar, att detta arbete
före produktplakatets utfärdande kastade förlust af sig, och förut är
be-vist, att den genom samma författning ersättes af medborgare, så är klart,
att jag på lika sätt åtager mig att bevisa nyttan af ett hvalfiskfänge
under Hittland, fast 50 personers sommararbete eller förtjenst ej skulle
stiga öfver 100 daler, och de hela sin öfriga förtäring finge ersatt
genom premier. Äfvenså kunde man ock med lika visshet öfvertyga
läsaren om nyttan af en forcerad mullbärsträdsplantering, och
silkesmaskars skötsel öfver hela riket. Nej! säger du, det lönar icke omaket;
dervid är mera arbete än förtjenst. Rätt så! Det var just det samma,
som jag ville svara kritikus, och lära honom, att innan han en annan
gång skryter deraf, huru många tusende menniskor födas af en ny
näring, han förut bör bevisa, att antingen det antalet arbetare ej haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
