Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid minuterarens skald, när han säljer saltet dyrt), och [påstår]
ändtii-gen, att i en sådan stegring omöjligen kan vara monopol, om icke alla
mmuthandlare äfven deruti med de andra taga gemensam del, hvilket
han, såsom en omöjlighet, pålägger auktor att bevisa. Ett sådant
bevis skulle ode synas nödigt, om allenast den satsen vore förut bestyrkt,
som här supponeras, nemHgen att minuthandlaren är i stånd att lika
lätt, och utan sin undergång, sälja saltet under inköpspriset som öfver;
och sedan nn kritikus, utan att blifva löjlig, gjort den saken väl ifrån
sig, så blifver det för auktor helt lätt att fullgöra, hvad kritikus honom
ålagt, utan att exponeras för det allmänna åtlöje, kritikus tror honom
derför ådraga sig.
§ 78.
Att undvika den vidlyftighet jag annars råkade uti, nödgas jag
gå många sådana snedsprång förbi, och spara dem till en lägligare tid;
till äfventyrs kritikus dessförinnan hunnit komma fram med några nya,
som med dessa kunna förenas. Af det som anfördt är, må läsaren
emellertid döma, antingen de äro viljans eller förståndets fel, hvilket i
synnerhet lyser hvar man i ögonen af den betraktelse kritikus pag. 32 sig
företagit om auktors okunnighet i handelssaker.
[l:o.] Gör han der först en skilnad emellan auktoren och
författaren, ehuru auktor i förtroende sjelf upptäckt för kritikus, att han
och ingen annan var författare till den kritiserade skriften, i anledning
hvaraf läsaren otvunget lärer finna, hvad grund han egt till slika
suppositioner, och huru redligen han handlat äfven i detta mål.
Auktor beskylles för en grof okunnighet, då han i sin skrift skall
handla om oförtulladt salt och hafva påstått, att det bör säljas till det
pris, som de handlande kunde sä$a det till, då det ligger om bord
på fartyget i Nordsjön. Men jag vet icke, hvarföre han ej nämner upp
efter vanligheten den sidan i auktors skrift, hvarest sådant är
suppo-neradt. Här är den grofvaste osanning honom påförd, som aldrig
fallit auktor i sinnet, än mindre fås igen i hans skrifter, och när
kritikus, såsom noga kännare af det antagna handelssystemet, nyttjar
diktade skäl till bevis om auktors okunnighet och illvilja, så blifver det
klart, att sådana slags bevis i samma system vunnit burskap och anses
för fallgoda.
§ 79.
H:o säges auktor hafva begått „ett enfaldigt misstag deruti, att
han påstår, det utländingen, drifven af vinningslystnaden, genast skulle
komma att stoppa bristen, så snart priset i en stat böljar att stiga
öfver tillbörligheten“. Men märk, min läsare, att hvad som sannt är i
denna proposition, är auktors, men allt hvad deruti finnes annat, är af
kritici egen afvel. Auktor har påstått, att vinningslystnaden retar
ut-ländingar, när varorna stiga, att göra sig nytta af det förhöjda priset,
men [har] aldrig determinerat, huru stor förhöjning dertill skulle fordras.
I en stat, som nyttjar en fri m- och utrikes rörelse, blifvér samma för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
