Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERINRINGAR
vid anmärkningarna öfver skriften kallad:
Den nationala vinsten.
§ 96.
Jag ser, huru kritikus äfven till slut, och sedan han ej allenast
fulländat sina trenne vattuprof, utan ock öppnat en ny ådra till rikets
trefnad och uppkomst, inför några anmärkningar öfver skriften kallad
„Den nationala vinsten“. Som han nu uti den, ej mindre än [i] sjelfva
vattuprofven, röjer både sin insigt och böjelse, vore det skada, om
han icke äfven derpå finge något svar.
Jag har väl redan för länge uppehållit dig, min läsare, men
öfver-gif mig icke, sedan vi nu hunnit så långt. Jag skall ej blifva vidlyftig.
Kritikus saknar först hos auktor till denna skrift definition på
frihet. Sådant är ej underligt, ty om man vill definiera hvart ord, som
nyttjas i en skrift, får man skrifva så många volymer i en sak, som
annars behöfvas ark. Det har ej egentligen varit ämnet för auktor,
fast han räknar friheten för ett stort medel till ändamålets vinnande.
Icke desto mindre finnes den i § 15 långt nogare determinerad än i
kritici definition, hvarest auktor egentligen visar, hvad slags
författningar de äro, som hindra näringsfriheten, uti hvilkas undanrödjande den
rätta friheten består. Deremot bjuder väl kritikus till att definiera den
samma med herr Montesquieu och säger: „att den består i en
förmögenhet att kunna göra allt, hvad jag bör vilja företaga mig i
handels-och näringsämnen“. Denna definition kan jag äfven antaga för auktors
Täkning, men jag försäkrar, att vi af den samma ej blifva stort slugare,
än vi varit förut, ty det kommer allt derpå an, hvad jag bör vilja eller
ej. Svarar man mig: allt hvad lagen och författningar i ty mål stadga,
så är det rätt; då hafva vi om den saken ej vidare att räsonnera, utan
rent af lyda. Men då här blifver frågan, huru långt lagstiftaren sjelf
till rikets bästa i sina författningar bör sträcka denna frihet, så lärer
det med denna definition vara lika långt som bredt i sjelfva saken,
hvarom här egentligen är fråga.
Till äfventyrs kunde vi komma den något närmare, om vi säga,
att auktor tror den vara „en förmåga att utan lasters utöfning genom
arbete få försörja sig och de sina, utan att genom författningar af
andra derigenom hindras“, hvilket genom specielare kasus i §§ 16, 17
och 18 i den kriticerade skriften och äfven här frammanföre finnes
utredt, — så att kritikus hvarken behöft och än mindre hädanefter
behöfver vara derom uti någon okunnighet, — och att det alldeles icke
är något laglöst sjelfsvåld, utan [allenast] upphäfvande af sådana
författningar, som understödja en del näringsidkare’ att klifva de öfrige
på axlama, som auktor handlar om. Men [för] att åter kunna rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
