Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
urskilja, hvilka författningar äro af denna beskaffenhet, fordras af
lagstiftaren största försigtighet.
Auktor har bjudit till att visa genom några allmänna begrepp,
hvilka de samma äro, och [har] jemnfört dem med förfarenheten. Hade
kritikus följt auktor i det han hafver rätt, och visat, hvaruti han felat,
så hade han härutinnan kunnat upplysa och gagna sina landsmän; men
han tör icke komma honom så när, för det att ordet frihet var
odefi-nieradt. Han rusar här och der till vägs att gifva auktor något hugg,
men drager sig strax igen till baka.
§ 97.
Auktors 11, 12, 13 och 14 paragrafer, hvarest han anför fyra
hufvudskäl, hvilka föranlåta honom att tro speciela författningar in
oeconomicis vara skadliga, äro i synnerhet de, som kritikus angriper,
och det så hårdt, att han säger: „jag beklagar, det auktor häruti så
mycket misstagit sig, att det första, andra och fjerde skälet blifver till
hans största möjliga fördel yttradt, när man vill tro, att de blifvit
anförda af förhastande eller otillräcklig insigt“. Han hemtar i det följande
innehållet af dem till sammans och berättar, att de vilja i hela sin vidd
icke säga något annat, än att, så vida vi icke känna handelns och
hushållningens natur, så är bäst att lemna naturen sjelf all styrelse öfver
vårt hushållsverk. Men auktor kännes alldeles icke vid de orden „all
styrelse öfver vårt hushållsverk“, ty det följer aldrig af hvad han här
anfört. Han har att göra med speciela hushållsförfattningar, som
fördela arbetet i vissa näringar, men ej om den allmänna vård, som
åligger öfverheten för sina undersåtars handel och hushållning, hvarom
äf-ven här frammanföre är mera omständligt handladt. Läsaren finner
således, huru man med flit söker svepsak med auktor, i det han ingen
del eger.
Yargen fann godt skäl att döma lammet för uppgrumladt vatten,
fast lammet stod ett godt stycke nedanföre vid strömmen och drack.
Jag förmärker hos kritikus en underlig fruktan för den stora
villervalla, som näringarna råkade uti, i fall författningarna, som
klassificera dem, skulle upphäfvas. Låt oss då få veta, huru det skulle gå.
Slås, stjäla, supa, bannas och andra menniskoslägtets förstörande laster
må med allt det allvar, som Guds ord och naturens lag föreskrifver,
hämmas och straffas, och den, som med späkt och lagom lefva vill,
beskyddas.
Folket, säger man, strömmar då hoptals i några näringar och
ruinerar sig sjelft och andre näringsidkare med sig. Sådant måste hända,
då allenast en eller annan näring finge en sådan öppning, men lossas
banden tillika på dem alla, så behåller hvarje näring i det närmaste
sitt naturliga qvantum; hafver en för litet, drager den åt sig från
andra, som besväras af öfverflöd. Den som eger drift, styrka och böjelse
till sin handtering, blifver qvar och välmående dervid. Den
medelmåttige föder sig och lefver, men den late och dertill illa fallne måste
godvilligt gå ut, då han af författningarna ej njuter något särskildt
beskydd. Han bör dock ej räknas derföre förlorad utur staten, ty syss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
