Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan är nu enfaldiga beskaffenheten af saken. Men orsakerna
dertill äro tvenne. Jag vill först bevisa, att våra egna myntförfattningar
gifvit anledning dertill.
Emedan varorna aldrig hafva ett beständigt värde emot
hvarandra, utan förändra sig dagligen, i anseende till mindre eller ymnigare
tillgångar och behof af dem, kunna ej heller tvenne slags metaller med
någon säkerhet nyttjas till mynt med enahanda slags räknevärde. Ty
så osäkert som det är, att 2 alnar ras de Sicile alltid skola bytas
jemnt emot en aln fint kläde, så är ock det, att två lod fint silfver
alltid skola vara lika goda med 200 lod koppar, emedan det lätt kunde
hända, att behofvet af kopparn vore stort i Europa, men tillgångame
dertill minskades så, att utländingen gerna ville bestå för hvaije 200
lod deraf 2 V® lod fint silfver. Om nu af båda desse metaller skulle
slås mynt, som i anseende till tyngden förhölle sig såsom 1 till 100,
[dock] med samma dalemamn, och befallning [utfärdades] att [de borde]
i all handel hållas jemngoda, skulle utländingen kunna emot silfver
uppköpa vårt kopparmynt eller plåtar med 25 procents skada för
riket, hvilket ej kunnat hända, om kopparmyntet fått fritt stegras inom
riket.
Äfvenså måste det hända, när kopparn för konträra orsaker faller
10 procent, och ändock 200 lod efter myntordningar måste hållas lika
goda med 2 lod silfver, [att] utländingen fiskar efter silfvermyntet med
10 procents förlust för riket, — af hvilket allt förfarenheten, sedan
kopparn antogs för myntmetall jemnte silfret, lemnat de bedröfligaste
vedermälen, och kan [sådant] aldrig förebyggas, så länge värdet dem
emellan af lagar determineras.
Men detta är ingalunda enda orsaken i våra myntförfattningar
till våra finansers förfall. Här är ett annat ännu mera betydande [skäl],
neml. att alla delar af ett mynt till samman tagne icke fått vara lika
med det hela. Det är: 2 lod 14-lödigt silfver gäller mindre, då det
utmyntas till karoliner, men mera, om det slås till sexstyfvers-stycken,
än om samma 2 lod vore myntade till en riksdaler; det är: att 1 mark
fint silfver, som aldrig är eller kan blifva mer eller mindre, gör efter
vår myntfot 7 å 8 procent flere daler kopparmynt, om den utmyntas
till riksdaler, än då hon slås till karoliner, men 3l/8 procent flere da-
ler, då hon utmyntas till sexstyfvers-stycken än riksdalrar, till
fyra-styfvers-stycken något öfver 2 procent mindre, i hvita styfvers-stycken
16% procent flere daler än till riksdalrar.
Dalem, som enligt här ofvanför utstakade grunder borde betyda
en viss qvantitet fint silfver, är alltså, enligt våra myntförfattningar,
störst i karoliner, 7 procent mindre i riksdaler [och] öfver 10 procent
mindre i sexstyfvers-stycken, än i karoliner.
Ehuru stor skilnad således nu är emellan dalrarne i enahanda
metall, hafva likväl våra författningar ingen sådan skilnad tillåtit, utan
fast hellre allt ratande af kronans mynt på, det allvarsammaste
förbjudit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
