Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänk, huru det skulle efter 20 å 30 år stå till uti det tätt
bebodda och arbetsamma Holland, om landthandel blefve förbjuden och
ordningen emellan stads- och landtmannanäring noga iakttagen, somliga
af dess städer gjorde till stapelstäder, och allt bragt i ett noggrant
skrå-system! Jag är säker derom, att Holland då redan vore ett
ödeland, på de flesta ställen öfversvämmadt med vatten, der föga mer än
lemningar af den förra arbetsamheten skulle lysa efterkommande i
ögonen, — der det nu, under all frihet i handel, [med] sjöfart och frakter,
hvilka lika väl nyttjas af holländska bonden som borgaren, sitter i en
fullkomlig välmåga.
§ 15.
Ryssland har i handelsväg i långliga tider varit helt fritt, och
utgör landthandeln i detta vidsträckta riket en af de väsendtligaste
näringsgrenar. Här röra sig inbyggarne som myror att bispringa
hvarandra. Landthandlarne hafva sina distrikter, icke genom lagar, utan
efter beqvämlighet och öfverenkommelse. De komma öfver gränsen till
Österbotten och Finland med sådana varor de tro sig hafva afgång
på, och uppsöka skinnvaror och annat, som duger i deras kram. det
de väl betala, föra det ett stycke inåt Ryssland, der de sälja sina varor
åt en annan landthandlare, och denne åt den tredje och så vidare; och
det med en så måttlig procent, att en privilegierad handlande hos oss
näppeligen ville sälja sin vara med så ringa vinst, den alla tre
landt-handlame dela sig emellan. Just under denna frihet äro deras
slöjd-tillverkningar stigna till mycken höjd. Deras läderberedning och jufter
äro makalösa; deras pelsverk af harnackar, ekorrhufvud, räf- och
katt-benlingar m. m. till drägliga priser sökas förgäfves annorstädes;
deras tvål är berömd, deras handskar goda, deras skoplagg de billigaste,
som fås i Europa. Och de, som rest flere gånger der, hafva intygat,
att så snart man kommer öfver svenska gränsen, redan i det sist
er-öfrade Villmanstrand, är folkmängden långt större än å vår sida, —
och det blott för friheten att få lefva och förkofra sig, ehuru
inbyg-garne allesammans i andra afseenden hellre ville vara svenske
undersåtar.
När jag nu lägger härtill den vid sist slutna freden med turken
af Rysslands monarkinna fullkomligen öppnade alldeles oinskränkta
nä-rings-frihet med flera, måste jag erkänna, att det icke litet förtryter
mig, att en härtills mindre hyfsad nation i Europa fått den hedern att
vara ibland de första frihetens stiftare, då Sverige ännu torde få tråka
i hela eller halfva sekler under societeters träldom. Ändtligen har ock
Frankrikes store konung nu bragt saken så vida, att han med magt
segrat öfver parlamentet, skrån och gillen, då han fick frihetspåbudet
inregistreradt*), hvaruti det ibland annat heter: „Hvar och en, af hvad
egenskap och stånd han vara må, äfvenväl hvar och en utländsk man,,
utan naturalisations-bref, skall vara tillåtet i hela riket, och enkanner—
*) Så stod det då till i Frankrike, när jag detta skref, men sedan:
hafva sakerna der fått ett helt annat utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
