Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen här i staden, att begynna och öfva den art af handel, konst eller
handtverk, äfvenväl flera af dem tillika, som han sjelf för godt finner;
till hvilken ända hans maj:t alldeles indrager och afskaffar alla de
handlandes och handtverkares mästerskap och skrån, samt gör alla derom
utgifha privilegier, stadgar och reglementer till intet, så att för deras
skull må ingen borgare oroas eller hindras i dess handels eller
handt-verks idkande
§ 16.
Ja, säger nu min läsare, så blef det begynt, men ack 1 huru
lyk-tades den leken? Jag svarar derpå: den leken att få njuta frihet i allt,
utom laster, är icke ny, den är den äldsta och har redani flere tusende
år fått visa sin verkan. Den, men ingalunda inskränkningarna, har
fylt verlden med folk och räckt dem sina behofver; lika orsaker måste
i alla tider hafva lika verkningar.
Utom dess hafva vi helt nya glädjande bevis om frihetens
verkningar i våra tider. Ett allenast vill jag anföra: ifrån Florenz
berättades nyligen under den 15 April följande: ,,i några få år, har
folkmängden härstädes ögonskenligen tilltagit. Hvarest ock menniskor få
lefva utan tvång och förtryck, der ökas de nödvändigt. Denna
grundsats har vår upplysta regering ständigt för ögonen. Spanmålshandeln
njuter en oinskränkt frihet, och ingen menniska hindras i något nyttigt
företagande. En och hvar handlar och lefver här efter sitt tycke,
under skydd af lagarna. Regeringen har mycken omsorg för folkets helsa
och hämmar genom lämpliga författningar alla farsoters utbredande. År
1767 dog i Toskana en stor myckenhet menniskor, som dels icke kunde
lösa den oerhördt dyra spanmålen, dels af dess förderfvade beskaffenhet
blefvo till helsan angripne. Regeringen hade likväl med högst beprislig
mildhet för egen räkning låtit utrikes ifrån inkomma och ibland det
nödlidande folket utdela för mer än 500,000 romerska daler spanmål.
Sedermera hafva åtskilliga års skördar varit ännu långt sämre än denna;
men Toskana har ieke dess mindre alltid haft öfverflöd på spanmål,
och det af god egenskap. Icke heller hafva några sådana allmänna
sjukdomar förhärjat landet. Hyad må man då kunna tillskrifva den
förunderliga skilnaden emellan dessa i visst hänseende lika tider? Det
först nämnda året var Toskana ännu underkastadt den i Europa då än
allmänna inskränknings-principen i all handel och i synnerhet med
spanmål, hvaraf transport och afsättning betungades med de odrägligaste
hinder. De senare åren har vår milde regent lossat alla dessa fjettrar,
och denna frihet har Toskana att tacka för sin nuvarande sällket“.
Hvad skall man nu emot allt detta invända? frihetens välsignade
verkan är inom 8 år så uppdagad, att den lyser redan alla i ögonen,
som af fördomar och egennytta ej blifvit alldeles starrblinde. Huru
länge skola då svenske män tvista om medlen till rikets sällhet? huru
länge [skall] den tryckta friheten trampas af egennytta och enskilda
afsigter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
