Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Dertill har öfverhéten genom eftergift af personliga utlagor för
dem, som hafva flere barn, sökt såsom genom premier uppmuntra
giftermål, så att häröfver ej borde vara att klaga. Se, min läsare, sådant
biandverk är uti våra politiska författningar. Ena gången skallar man
efter dem och gör dem fridlösa och förinstiga sin medborgeiiiga rätt, en
annan gång fridlyser man, och rätt som man fridlyst dem och de fått
sätta sig litet, så faller det oss in att anställa en klappjagt efter dem,
och litet derefter är man åter stor patriot, som antager deras sak och
förskaffar dem premier för sina barn. Hvad är för system i allt detta?
Och deraf händer, att man har förordningar till allt hvad man vill och
som man tycker bäst passa sig vid hvaije särskild händelse. Vill man
befria dem, så tager man ett fribref ifrån den ena hyllan i förordnings
-arkivet och dömer dem lösa; men tycker man omständigheterna fordra
tjenstehjon åt oss sjelfva eller våra vänner, så tager man en hel bundt
fördömelser öfver lösdrifvare, lättingar etc. från den andra hyllan och
sätter hela kronobetjeningen i rörelse att inställa dem i årstjenst. Deraf
måste ock hända, att den ene landshöfdingen, som råkat få
lösdrifvare-bundten i sina händer, jagar i sitt län och hnsböndeme hemta för det
närvarande rika byten af tjenstehjon, då de andra träffat få fribrefvet,
och under närvarande brist hålla plantskolor af menniskor för
efterkommande. Hvad är icke detta för en oreda och verkar olika styrelse i
hvart län, uti ett och samma rike, under en och samma milda regent
och enahanda lagar. Då deremot en säkerhetsakt för arbetare, —
hvilken för evärdeliga tider upphäfver alla inskränkningar af deras
friheter och härställer dem i det stället inga andra förmåner, inga
premier, än dem naturens herre skänkt dem med födseln, att vara frie
jordens innebyggare, som hade lof och säkerhet att sörja för sig och
de sina, giftas och bo på jorden, — är den enda, som härvid gör allt
hvad som göras kan och bör, och tager vapnen utur händerna på deras
förtryckare.
§ 7.
Låt oss nu vidare följa naturen, och öfverväga, huru vida vissa
genom lagar faststälda årslöner för tjenstefolk äro med
menniskosläg-tets allmänna rättighet öfverensstämmande.
Kommer det an på prejudikater i denna delen uti de flesta stater
i Europa, så vet jag visst, att jag hafver flera emot mig, än med mig.
Jag drunknar i bara reglementen och taxor allestädes och
aristokratiska satser hafva så allmänt vunnit burskap ibland oss, att man utan
dem knappt tror verlden, än mindre några Bamhällen deruti kunna ega
bestånd; och man behöfver ej mera än privilegiera vissa folkhopar
och skrån att kunna skada medborgare, för att göra dem alldeles
nödvändiga, om menniskor ej skola uppsluka hvarandra. Jag undrade ej
heller derpå, att man faststälde vissa årslöner, om tjenstefolket utgjorde
ett visst skrå, som under sina åldermän allena voro privilegieradt att
arbeta, så att ingen utom dem finge lof att låta lega sig, — ehuru
jag ftfVen i det fallet ej rådde till taxor, ntan till de orsakers
upp-häfvande, som göra dem till nödvändiga; men då tjenstebjonen äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
