Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det för egen vinning? Jag svarar härtill: ehuru ren, ehuru hög den
förra drifkraften är hos dem, som hafva lifliga intryck af kristendomens
rätta kraft, så är den andra dock mera sinlig och verkande på sinliga
menniskor; den är naturens egen och derföre ej förkastlig, då den
genom dygden och en billig motvigt hos andra menniskor hålles inom
sina skrankor. Den förra må verka på menniskohjertat så mycket den
kan, så är dock den senare hämmad genom vissa årslöner, och
författningen verkar snörrätt emot densamma. Så bakvändt hastar man att
hinna till lycksalighet, med segel spända just emot hvarandra.
Hvad skall man, säger en annan, så vidlyftigt handla om vissa
årslöner och deras skadlighet? Hvem hafver då betalt tjenstehjonen
derefter? Hvem har för den utstakade lönen kunnat få tjenstehjon ?
Har icke den ene efter den andre, till och med vissa årslöners första
stiftare och ifrigaste förfäktare, fått lof att betala så stora löner, som
folket sjelft betingat? Hvad bör man då klaga öfver olycksföljder af
det, som aldrig gått i verkställighet? Jo! min läsare. Här är dubbel
orsak till klagan: den ena, att samma författning verkligen blifvit på
liera ställen längre och kortare tid efterlefd, då den nödvändigt utöfvat
sin verkan, och öfver allt har den lika som auktoriserat lika årslöner
för qvicke och dålige arbetare, hvilken grund de senare gema följt
och de förra ej förmått att bryta, så att det är otroligt, hura mycket
den redan skadat. Den andra orsaken är, att ehuru uppdagad denna
sanning ock må vara, och vissa årslöner snörrätt stridande emot all
naturlig billighet, så gifves dock, utom en hop storskrikare, äfven store
och skarpsynte män i riket, som med bästa hjerta smida på dessa
bojor allt hvad de hinna och tro sig, i fall de hunne få det nya
fängelset färdigt, — det de dock söka att med all anständighet snygga
för sina medmenniskor, — hafva gjort menskligheten och fäderneslandet
en verklig tjenst. Är då icke tid att kasta upp frågor i detta ämne
Ibland allmänheten? Är då icke nödigt att granska?
§ 9.
Nu åter ett steg längre fram uti vårt ämne. När
tjenstehjons-stadgarne af år 1723 och 1739 utfärdades, ehuru svåra inskränkningar
då ock skedde uti legohjonens naturliga friheter, hade de dock den
qvar, att vid års ändan i en viss faststäld ordning få välja sig husbonde
till det följande; men nu har man begynt, ju längre ju mera, arbeta
på den än återstående lilla frihetens inskränkning. Det ena tvånget
gör alltid det andra oundgängligt. Man såg, att vissa årslöner aldrig
kunde vinna någon verkställighet, om tjenstehjonen ej tillika skulle
förlora den frihet att sjelfve få söka sig tjenst.
Jag vill minnas, att 1766 års projekt redan innehöll en
enrolle-ring af husbönder och tjenstefolk; och det nya förslaget, som blifvit
tillskapadt i vissa län och hvilket flere såsom välsignadt påyrka,
fastställer tjenstefolkets fördelning genom lott husbönder emellan. Afsigten
härmed synes efter min tanke hafva varit treggehanda. Den första att
afskräcka tjenstefolket ifrån flyttningar, då de ingen frihet egde att
sjelfva det ringaste se sig före. Den andra att skaffa tjenstehjon åt
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
