Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, som annars ingen otvungen ville tjena hos, och den tredje att
aldrig behöfva söka tjenstefolk, eller derigenom sättas i nödvändighet att
någonsin betinga om städsel eller årslön, utan få följa rent af den
här-öfver af husbönderna upprättade taxan.
Stadna nu åter härvid, min läsare en handvändning, och betrakta
menniskan på sin naturliga frihets sida. Hvad tycker du väl om detta
blindspel? Jag föreställer mig några myndiga män sittande vid
tär-ningsbordet, och husböndeme deromkring; de andra bekymrade, hvem
de nu måtte få i sin tjenst; allena den vrångsinte, som förr blifvit
utan, modig öfver ett med tämingskast förvärfvadt rof, men de flyttande
tjenstehjonen utanföre, såsom fårhopar med bäfvan för sitt okända öde,
fördelas efter nummer till sina nya husbönder, föga annorlunda än
slaf-var uppå torget i Algier måste gå dit ödet leder dem. Ömmar du
icke, min läsare, vid denna syn öfver den förtrampade menskligheten ?
Hvar är här förnuft? hvar eftertanke? och hvar ändtligen hela det
vackra ordet friheten? Allt sammans har förvandlats till ett
tär-ningsspel.
Men låt oss likväl med mera lugn öfverväga saken. Är då icke
förnuft och granskning ett vårt slägtes yppersta adelskap framför alla
andra kreatur? Hvartill har Skaparen det ämnat? Månne att blott
tjena andra dermed och leka blindbock med vår egen välfärd? Nej,
utan att derigenom söka befordra vårt eget sannskyldiga bästa, hvartill
det att tjena vår nästa äfven är ett stort medel, men ej vårt ändamål.
Husbonden tål ingalunda, att dess tjenare leker blindbock i hans
sysslor, ty dertill fordras flit, omtanke och förstånd: huru eger man då
nog tjockt samvete, att tvinga tjenaren att vara blind om sin egen
framtid?
Husbonden, säger du, är ju i lika mörker under lotten, som
tje-naren; han vet icke heller, hvem han får i sin tjenst; således är det
lika tvång för husbonde, som tjenare. Det är ock så i sanning;
der-före finner jag ock icke, huru husböndeme utan oro kunna gå deruti,
när jag undantager dem, som för sitt barbariska förhållande emot sitt
tjenstefolk äro i allmänhet ökände och derföre genom fritt val sällan
eller aldrig kunna få någon tjenare, och om de ändtligen få någon, så
är han redan den ledaste, som ingen husbonde kan komma till rätta
med. För detta slags husbönder är lottningen en makalös sak, här
får den odygdige skifta bytet jemnt med den dygdige och här ligger
hufvuddrifFjädem till lottningen.
Du säger: en husbonde blifver snart ansedd för barbarisk, när
han vill hålla sitt tjenstefolk till sina skyldigheter, när de ej få lätjas
som de vilja, och derföre skall man sedan ej allenast blifva utskämd,
utan ock satt med sitt hemmansbmk i yttersta förlägenhet. Men jag
svarar: när en husbonde drifver sitt arbete med ordning, umgås med
sitt folk som med menniskor, bibehåller kärlek och vördnad, och
nytt-jar emot dem, såsom emot andra menniskor, tålamod och saktmodighet,
får han icke sådant namn af andra än bestar, och sådana ega aldrig
vitsord i allmänheten, fast hos bespottare.
Så klart som detta alltså är, att lottningen afskär dygdiga
husbönder och legohjon deras billiga förmån att få söka upp hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
