Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
portioner, så frågar jag: hvad är det för en nöd, som nu tvingar
hus-höndeme att ej gifva sitt folk mera än halfva löner? Genom halfva
portioner kan besättningen räddas från döden, men genom små löner
tvingas arbetsfolket att fly bort ifrån sitt fädernesland. Med ett ord:
det hänger icke ens i hop.
I tredje momentet frågar herr kritikus mig, om ackord blifver
möjligt, när brist yppas på en vara: Jag svarar: ja visst. Men huru
kunde en så simpel sak vara min herre en gåta? Det vet ju den
enfaldigaste, fast varan i sådant fall blir dyrare, hvarigenom hon åter
drages in utifrån, om ock hundrade förbud låge i vägen; och samma
sak är med tjenstehjon. Historien om en karl, som med pistolen
ackorderade om en resandes ur eller pung, passar icke ens på den
ringa arbetaren, som nödgas förtjena sig föda och kläder dageligen, —
han har visst ingen pistol att truga med — utan snarare på dem,
som vilja tillskapa lagar och genom dem tvinga den värnlösa att sälja
sitt arbete, sin svett och möda för en hundpenning.
På fjerde frågan kan herr kritikus få svar i den kriticerade
piécen § 13; hade han läst den förr, så hade han nu sluppit att fråga.
Uti femte punkten frågar min herre, om naturens rätt trädes för
nära genom några små inskränkningar, hvarmed han förstår stipulerade
löner, som i hans ögon äro små inskränkningar, men för den fattige
arbetaren synas stora, emedan de vid vissa tillfällen kunna beröfva
honom halfva värdet af sitt arbete. Derpå svarar jag: utan allt tvifvel,
och vill för denna gång allenast bestyrka det med konung Ludvig den
sextondes af Frankrike ord: „Gud har sjelf gifvit hvaije menniska till
egendom den rättigheten att arbeta, och denna egendom är den första,
den dyraste af alla, den som NB. minst får inskränkas“.
Fabeln om magens sammanhang med de andra lemmarna passar
icke illa, ty i sanning, min herr kritikus, om arbetarnes magar genom
små inskränkningar blifva toma, så tvinar hela rikskroppen bort och
liknar snart ett benrangel.
Slutligen afmålar min herre några spöken på de enfaldigas
räkning, då han ej vågar påstå dem vara följder af mina satser, men jag
beder rätt mycket, att de få stå för min herres egen konto, tills
någon enfaldig vill antaga dem för sina, och det sker visst icke i
brådkastet. Eller hvad är det för tagna anledningar emot religion, goda
seder och ståndsprivilegier, som min herre talar om? Här kan ju
icke vara frågan om tagna, utan om gifha anledningar; att min herre
tagit sig anledningar till flere orimligheter af min skrift, hvad rår jag
derför? men att jag gifvit dem, tillkommer min herre att bevisa.
Anders Chydenius.
Följande 11 Januari innehåller Dagligt Allehanda n:o 7 icke mindre
än tre uppsatser i tjenstehjonsfrågan. Den första, osignerad, men slutande
med orden: prxncipiis obsta, förklarar, att det icke skulle befordra goda seder,
om tjenstehjonsskocken finge oförtjent öfverskott till styrka för sin
liderlighet. Bäst vore, att husbönderna följde en stadgad allmännelig taxa och egde
rätt att ,,ge den en diskretion, som visat särdeles drift, håg och ärlighet“.
Tredje artikeln, af Tertius Jntervenien», är alldeles kort och betydelselös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
