Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andra är skrifven till Ghydenii försvar, kort men ganska egendomlig,
och lyder:
„Ho ser intet, hvad den öfvergynnaren förer i skölden, som, gramse
öfver sitt makulaturprojekt, vill likasom taga hämnd på Ghydenii nationela
ackords-plan medelst uppkastande af den långvräkta fråga: Om icke en
församling kunde tillåtas att utbjuda själavården till den, som gåfve bästa
köpet? Herre, lär och vet, att prester, ehuru ordets tjenare, likväl äro
em-betsm&n och icke tjenstehjon, och att de tider försvunnit, uti hvilka man
med en knytt näfve och vederlagsfrågan inuti kunnat råna sig till bifall.
Jag ville sända er en butelj röfvar-ättika att gurgla er med efter denna
osmakeliga fråga. Naturens röst förkunnar, att den som arbetar bör hafva
sitt arbete betalt, och som den ena menniskan har mera vilja och styrka
att arbeta än den andra, så blifver ock den förras större belöning naturlig;
der gäller ingen annan taxa, än den en förståndig husbonde sätter på
arbetarens värde och hvilken, oaktadt tusende taxor, i mjugg efterlefves, ty
min herre betyder att veta, det en onaturlig taxa är just det samma som en
ringklocka utan kläpp, och att en sådan taxa äfven bidrager till folkets
utflyttning. Folkmängdens förökning gör rätta taxan. I öfrigt utbeder jag
min öfvergynnares svar på tvenne frågor:
l:o Om privata betjente, såsom fogdar, öfver- och underinspektörer,
kamererare, sekreterare, ja, med gunst till sägandes kommissarier äro såsom
tjenstehjon att anse? och i sådant fall:
2:o Hvad det skulle ackommodera min öfvergynnares resurser, om
lönen blefve genom taxa förminskad ifrån 1,000 riksdaler till 100 dito?
Virtuoser, taskspelare och de som hafva djur att visa, njuta den menskliga
rättigheten att sjelfva taxera sina pretiosa“.
Kort derefter innehåller Dagligt Allehanda en ny artikel i
tjenste-hjonsfrågan, undertecknad „Sincére & Moderate“, se nedan. Men Ghydenius
bemötte tidigare en motståndare, som i samma dagar uppträdde: lagmannen
Reinhold Åntonsson från Vermland hade låtit som bihang till Dagligt
Allehanda för den 14 Jan. 1779 n:o 10 utdela: „Närmare påminnelser, hvaraf
ovelduge må döma, om hr kyrkoherden Chydenii frihets-piéce för tjenstehjon
och lösdrifvare är, som i Dagligt Allehanda anmärkes, grundad i naturlig
eller laglig rättvisa“. Chydenii nedan intagna svar belyser redan till fyllest
halten af denna uppsats, hvars förutsättning är, att ett stadgadt regemente
icke kan bibehålla sin lycksalighet, derest ej grundvalen för dess bestånd
är fri för klander. Icke kan något rike kallas sällt och lyckligt, säger
An-tonsson, hvars innebyggare icke äro öfvertygade, att rikets styrelse är så
inrättad, att hvarje medlem i staten är bibehållen vid alla sina rättigheter.
Det är icke utan, att lagar understundom hafva förbättring nödig, dock icke
annorlunda än så vidt det allmännas intresse dermed öfverensstämmer, men
om dervid stötestenar uppkastas, som kunna söndra samhällets medlemmar
sins emellan till misstroende, då står faran för dörren; ty hvart och ett rike,
som söndrar sig mot sig sjelft, det varder förödt. Kyrkoherden Chydenius
vore känd för snillegåfvor, men har ej brukat tillbörlig försigtighet i sina
utlåtelser. Att påstå, det en klok regent ej skulle kunna förvara sig ifrån
stora misstag på vårt slägtes rättigheter, det är en farlig utlåtelse, o. s. v.
På detta angrepp svarade Chydenius i Dagligt Allehanda för den 21
och 22 Jan. 1779, n:o 16 och 17 med följande genmäle.
Svar upp& herr lagman Antonssons iemte Dagligt Allehanda
utdelta anmärkningar emot min skrift, rörande Husbönders
och tjenstehjons naturliga rätt.
Sjelfva rubriken till dessa anmärkningar är så anstötlig, att den
ofelbart skulle vanpryda hvar och en hyfsad auktor, utom herr
lagmannen sjelf. Kritici, huru häftige de ock äro emot de kritiserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
