Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Kansliet - Kansliskrifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af kansliet. Någon utarbetad instruktion för detsamma kom
icke till stånd, och i dess ordning förmärkes ingen större
förändring.
Det återupplifvade kanslersämbetets innehafvare kom att
intaga en ställning, hvartill under föregående tid ej kan uppletas
motstycke. Hans storartade myndighet bör i förhållande till
kansliet hafva yttrat sig såsom en ovanligt stark chefsmakt, men
om det sätt, hvarpå denna utöfvades, hafva källorna intet att
meddela. I de aktstycken, som röra hans anställning i konungens
tjänst, utvecklas icke närmare hans ämbetsplikter såsom kansler.
Sekreterare funnos både inom svenska och tyska kansliet.
Bland svenskarne utmärktes, utom Klemet Hansson[1], år 1542 en
mäster David[2] och 1543 en Gudmund skrifvare med denna titel[3],
bland tyskarne Valentin v. Lüttich och Jokim Burwitz[4].
Gradskillnaden mellan sekreterare och skrifvare blef dock icke på något
sätt fixerad.
Skrifvarne i kansliet specificerades nu såsom kansliskrifvare[5].
Detta stod i naturligt samband därmed, att de afskildes från andra
kategorier af skrifvare.
Kansliet fortfor att såsom sådant vara rent expedierande. Att
dess chef såsom konungens ledande rådgifvare ingrep i hela
riksstyrelsen och med kanslersämbetet också förenade andra
värdigheter, att dess öfriga medlemmar mer än någonsin brukades i
olika uppdrag vid sidan af kansligöromålen, detta gjorde ingen
förändring i kansliets principiella ställning.
I allmänhet torde kansliet också nu hafva åtföljt konungen
och arbetat under hans ögon, om äfven i undantagsfall en eller
flera af tjänstemännen kunde få göra tjänst annorstädes[6], och om
äfven under det tyska inflytandets kulmination konungens
personliga ledning ofta synes hafva blifvit ersatt af de tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
