Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. De sagohistoriska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men redan med Auns son Egil (»Ägel»),
komma vi in på något fastare historisk mark.
Denne Egil bär hos Are (och sannolikt redan
hos Tjodolv) binamnet »Vendelkråka», men
Snorre har överfört binamnet till Egils son,
Ottar och förklarat det som ett smädligt
tillmäle, påhittat av innebyggarna i landskapet
Vendel (i nordvästra Jutland), där Ottar skulle
ha stupat. Det fanns emellertid ett annat
Vendel, nämligen en på den tiden betydande ort
ett stycke norr om Uppsala med goda
vattenfarleder både åt norr och söder; och det är
utan tvivel denna ort (där präktiga fornfynd ha
gjorts), som en tid varit sveakonungarnas
residens och som givit upphov till binamnet
»Vendelkråka». Möjligt är också, att »kråka» icke
varit nedsättande, utan förhärligande, liksom
»örn», »hök», »korp».
I vilket fall som helst torde den slaktning,
vari sveakonungen föll, ha utkämpats i Sverige
(ej på Jutland). Mot slutet av Beovulfskvädet
finnes en rätt utförlig skildring av denna
slaktning. Det är Ottars fader, den gamle, tappre
Angantyr, som vid »Korpskogen» först
övervinner en geatisk här och fäller dess anförare,
konung Hädcyn, men följande dag anfalles av
en annan geatisk härskara, ledd av konung
Hygilac. Angantyr drog sig nu tillbaka till en
befäst plats (troligen just Vendel), men föll där
i vapenskifte med Hygilacs man »Eofor»,
sedan han sårat dennes broder Vulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
