Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. De sagohistoriska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ale och Adils skola ha hållit ett stort slag på
Vänerns is.[1] Det är väl troligast, att denne Ale
varit identisk med Ottars broder »Onela» och
såsom sådan arvsberättigad.
Också en broder till Adils — »Eanmund» —
förekommer i Beovulfskvädet, men saknas i den
västnordiska traditionen.
Det sätt, på vilket Beovulfsdikten omtalar
de forna striderna mellan svear och götar,
antyder, att fortsättningen av kampen blev olycklig
för de sistnämnda.
Om de nästföljande Ynglingakonungarna är
här föga att säga. Beträffande Adils son Eystein
(Östen) och dennes son Yngvar (Ingvar) äro
källornas uppgifter mycket sparsamma.[2] Ej stort
mera berättas om Yngvars son Braut-Anund, den
store vägbyggaren. Enligt Snorre skulle denne
ha omkommit genom ett jordskred, när han
passerade en hålväg; Tjodolvs vers är här oklar
och har av andra (Are) blivit tydd så, att Anund
skulle ha dödats av en oäkta född broder.
Den synnerligen märkliga skildringen av
Ingjald illrådes framgångsrika strävan att med
list och svek undanröja alla underkonungar och
samla all makt i sin egen hand, och vidare
berättelsen, hur Ingjald och hans onda dotter Asa
(Åsa) innebränna sig — allt detta omfattar långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
