- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
175

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jan. — Conrad, snörvlade han oupphörligt
under det han vred på ögonen som en
förälskad grisly björn.

Leutolf, brandlöjtnanten, befriade honom
slutligen, icke utan möda, från vänskap
styrannen. — Vad var det egentligen för en
hemlig hjärtevän, du hade på tåget i dag
på eftermiddagen, eftersom du varken hörde
eller såg? Vi skreko i förbifarten nära
nog lungorna ur oss efter dig, men du hade
uppenbarligen ögon och uppmärksamhet
riktade på ett viktigare föremål.

— Den hemliga hjärtevännen har vitt hår
och är sjuttiotvå år, upplyste Conrad, och
ett hjärtligt leende flög över hans drag, då
han tänkte på häxfastern.

Leutolf hade emellertid stuckit sin arm
under hans och drog honom nu med sig medan
han till hälften vände sig om. — En sådan
ohygglig mängd människor ni nu åter igen
har hos er här på »Påfågeln», utropade han
beundrande och blinkade med ögonen.

— Och vilken underbar afton, utfyllde
Conrad, avledande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free