- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
176

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Du lyckans guldgosse,’ fortfor Leutolf,
skakande Conrads arm, när du en gång
tillträder ditt arv! Därvid visslade han.

— Fy! värjde sig Conrad, uppriktigt sårad.

— Att ärva är ingen synd, fortsatte
brandlöjtnanten obekymrad. Och efter utseendet
att döma har din farsgubbe icke så långt
igen. — Men har du också sörjt för någon liten
aptitlig fru? Och då i samma stund Cathri
skyndade förbi, lastad med flaskor och glas,
stötte han till vännen med skuldran.

— Är det kanhända hon, va? mumlade han.

Conrad överläde; frågan tycktes honom

otillbörlig, svaret svårt. — Jag är själv ännu
tveksam, förklarade han slutligen missmodigt.

— Förbaskat vacker är hon, oförsvarligt
vacker, till och med omöjligt vacker, tyckte
waldishofarn. Men har hon också någon
bildning?

— Jag har ju heller ingen.

— Du, inte ha någon bildning?
Artilleriofficer och för detta industriskoleelev och
alltid med de högsta betygen! Galenskaper!
— Alltså är det hon, eftersom du redan sätter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free