- Project Runeberg -  David Copperfield /
142

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

ned till frukosten, ty jag hade inte sett mr. Murdstone
sedan den dag, då jag begått min ödesdigra
förbrytelse. Men som det emellertid måste göras, gick jag,
efter att ha varit på väg och vändt om på
tåspetsarna ett par tre gånger, dit ned och trädde in i
hvardagsrummet.

Han stod med ryggen vand åt eldbrasan, under
det att miss Murdstone lade på te. Han såg stadigt
på mig, då jag kom in, men gaf intet tecken af
igenkännande.

Efter ett ögonblicks förvirring gick jag fram till
honom och sade: »Jag ber om förlåtelse, sir. Jag
är mycket ledsen för hvad jag gjort och hoppas, att
ni förlåter mig.»

»Det gläder mig att höra, att du är ledsen, David»,
svarade han.

Den hand han räckte mig var densamma jag bitit.
Jag kunde inte låta bli att ett ögonblick se på en
röd fläck på den, som syntes än. Själf blef jag ändå
rödare, när jag mötte den mörka blicken i hans öga.

»Hur står det till, madame?» sade jag till miss
Murdstone.

»Åh, är du där?» suckade miss Murdstone och
stack åt mig tedosslefven i stället för sina fingrar. »Hur
länge räcka ferierna?»

»En månad, madame.»

»Räknadt från?»

»Från i dag, madame.»

»Jaså!» sade miss Murdstone. »Alltså afräknas den
har dagen.»

Hon höll förteckning öfver lof dagarna och strök
dagligen en på detta sätt. Hon gjorde det med mörk
uppsyn, tills hon kom till tio, men efter att ha kommit
in på de tvåsiffriga talen blef hon mera
förhoppningsfull, och då tiden fortskred, nästan skämtsam.

Redan första dagen hade jag den olyckan att
försätta henne, som i allmänhet icke var lättskrämd,
i’ ett tillstånd af den häftigaste förskräckelse. Jag
kom in i rummet, där hon och min mor sutto, och
som det lilla, endast några veckor gamla barnet låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free