Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
grät men hämtade sig snart så pass, att han kunde
ringa på kyparen och beställa en varm njurpudding
och en tallrik räkor till frukost dagen därpå.
När jag tog afsked, voro de så envisa att
öfvertala mig att äta middag hos dem innan de reste,,
att jag inte kunde säga nej. Men som jag visste,
att jag inte kunde komma den följande dagen, emedan
jag hade läxor att läsa öfver på aftonen, gjorde mr.
Micawber upp med mig, att han under förmiddagens
lopp skulle infinna sig hos doktor Strong och bjuda
mig till dagen därpå, om detta passade mig bättre.
Han hade nämligen en aning om, att
penningeförsändelsen skulle komma med morgonposten. Jag blef
följaktligen utkallad ur skolsalen nästa förmiddag
och fann mr. Micawber i mottagningsrummet. Han
hade kommit för att säga, att middagen skulle äga
rum enligt aftal. När jag frågade honom, om
pengarna kommit, tryckte han min hand och gick.
Då jag mot aftonen samma dag stod och såg
ut genom fönstret, blef jag både förvånad och orolig
öfver att få se mr. Micawber och Uriah Heep gå
förbi arm i arm: Uriah ödmjukt medveten om den
ära som skedde honom, mr. Micawber njutande af
att få utsträcka sitt beskydd till Uriah. Men än mera
förvånad blef jag, då jag följande dag begaf mig till
det lilla värdshuset, dit jag var bjuden att äta
middag klockan fyra, och kom under fund med att mr.
Micawber, enligt hvad han själf berättade, gått hem
med Uriah och druckit konjak och vatten hos mrs.
Heep.
»Och jag skall tala om för er, min käre
Copperfield», sade mr. Micawber, »att er vän Heep är en
ung man, som skulle kunna bli generalprokurator.
Om jag kant denna unga man vid den tidpunkt,
då mina svårigheter voro mest kritiska, så kan jag
inte säga mer, än att jag tror, att mina kreditorer
skulle ha blifvit betydligt bättre skötta, än fallet var.»
Jag begrep inte riktigt hur detta var möjligt,
ty som det var, hade ju inte mr. Micawber betalt
någonting alls. Men jag ville inte fråga. Ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
