Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
ville jag gärna säga, att jag hoppades, att han inte
visat sig alltför meddelsam mot Uriah eller fråga,
om de talat mycket om mig. Jag var rjädd att såra
mr. Micawber eller kanske, rättare sagt, mrs.
Micawber, som ju var så känslig; men nog var jag
orolig och tänkte ofta på det sedan.
Vi fingo en förträfflig liten middag. En riktigt
fin fiskrätt, en njurkalfstek, köttfärs, en rapphöna och
en efterrätt. Det bjöds på både vin och starköl, pch
efter middagen lagade mrs. Micawber med egna
händer till en bål varm punsch.
Mr. Micawber var ovanligt uppspelt. Jag har
aldrig sett honom mera sällskaplig. Hans ansikte sken
af punschen, så att det såg ut som om det varit
fernissadt. Han blef lekfullt sentimental, då han
talade om staden och önskade den framgång och lycka,
anmärkande, att mrs. Micawber och han haft det
särdeles trefligt där, och att han aldrig skulle glömma
de angenäma timmar de tillbringat i Canterbury.
Sedan föreslog han min skål, och han och jag och
mrs. Micawber togo en öfverblick öfver tiden af vår
bekantskap, och sålde i andanom alla bohagstingen
en gång till. Sedan föreslog jag mrs. Micawbers skål,
eller jag sade åtminstone: »Om ni tillåter det, mrs.
Micawber, skall jag nu ha den äran att dricka e r
skål.» Hvarefter mr. Micawber höll ett loftal öfver
mrs. Micawbers karaktär och sade, att hon alltid varit
hans ledare, filosof och vän, och1 att han ville råda
mig, att, när jag kom i giftasåldern, gifta- mig med
en sådan kvinna, om en sådan stod att få.
Allt efter som punschen i bålen minskades, blef
mr. Micawber mera vänlig och gemytlig. Som äfven
mrs. Micawber blef litet lifvad, sjöngo vi »Den gamla
goda tiden», och då vi kommo till orden: »Räck
mig din hand, min heders bror», togo vi hvarandra
i hand kring bordet. Sedan kom det en oJattlig strof,
som vi alls icke begrepo, och då blefvo vi riktigt
rörda.
Med ett ord, jag har aldrig sett någon mera
genomgående jovialisk person än mr. Micawber var ända
21. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
