Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Yarmouth — ja/ och på fem mil utom staden —
ä’ alldeles ursinniga på henne.»
»I så fall borde hon hållit sig efter sitt stånd,
far», sade Minnie, »och inte gifvit dem någon
anledning till prat; då hade de inte kunnat göra det!»
»Hade de inte kunnat göra det, mitt barn?» sade
mr. Omer. Ȁr det din erfarenhet af lifvet, det?
Hvad är det väl en kvinna inte både kan göra och
gör, som hon inte borde göra — särskildt när det gäller
en annan kvinnans vackra utseende?»
Jag trodde verkligen, att det var alldeles slut
med mr. Omer, sedan han tillåtit sig detta hädiska
skämt. Han hostade så förskräckligt, och hans
andedräkt undandrog sig med en sådan envishet alla hans
försök att återhämta den, att jag verkligen väntade
att få se hans hufvud försvinna bakom disken och
hans små svarta knäbyxor med de rostfärgade
bandrosetterna sprattlande vandas uppåt i en sista
vanmäktig kamp. Till slut blef han dock bättre, fastän
han alltjämt flämtade häftigt och var så utmattad,
att han fick lof att sätta sig på pulpetstolen.
»Ser ni», sade han i det han torkade sig om
hufvudet och andades tungt, »hon har just inte
mycket umgåtts med någon här,v hon har inte slutit sig
närmare till några bekanta och vänner, och några
beundrare vill hon inte veta af. Följaktligen har man
elakt nog spridt ut, att Em’ly vill vara en fin dam.
Enligt min tanke har detta prat sin egentliga
anledning i att hon, när hon gick i skolan, brukade säga,
att om hon vore en fin dam, skulle hon göra allt
möjligt för sin morbror och köpa honom de och de
vackra sakerna. Förstår ni mig?»
»Jag kan försäkra er, mr. Omer, att just det
har hon sagt till mig», svarade jag ifrigt, »när vi
båda voro barn.»
Mr. Omer nickade och gned sig på hakan. »Det
tror jag nog», sade han. »På mycket litet kunde
hon också kläda sig bättre än andra på stora summor,
och äfven det var förargligt. För resten var hon
allt också hvad man skulle kunna kalla nyckfull —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
