Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i8
XXIII.
Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och^
jag väljer ett yrke.
Då jag vaknade på morgonen, tänkte jag mycket
på lilla Em’ly och hur upprörd hon varit sedan,
Martha gått aftonen förut. Jag tyckte det var som
om jag fått ett heligt förtroende, då jag bevittnade
denna svaghet och denna ömhet inom den husliga
kretsen, och att det varit orätt att tala om det ens
för Steerforth. Jag hyste icke mildare känslor för
någon än för den täcka varelse, som en gång varit min
lekkamrat, och som jag alltid varit och till min sista
dag förblir öfvertygad om att jag då hängifvet älskade.
Att för någon dödlig, Steerforth icke undantagen,
upprepa hvad bon ej kunnat hålla tillbaka då hennes,
hjärta af en händelse låg^ öppet för mig, kände jag
skulle vara en simpel handling, ovärdig mig, ovärdig
detta ljusa skimmer från vår rena barndomstid, som
jag alltid såg oms väfva hennes hufvud. Jag beslöt
därför att behålla det inom mitt eget bröst, och där
förlänade det hennes gestalt ett nytt behag.
Då vi sutto vid frukostbordet, fick jag ett bref
från min tant. Som det innehöll en sak, angående
hvilken jag ansåg att Steerforth kunde ge mig lika goda
råd som någon annan, och hvilken jag bra gärna
ville fråga honom till råds om, beslöt jag att göra
den till samtalsämne på hemresan. Dessförinnan hade
vi full sysselsättning med att taga afsked af våra
vänner. Mr. Barkis var visst icke den ibland dem,
som mitfst beklagade vår afresa. Jag tror han varit
färdig att åter öppna skrinet och offra en guinea
till, om han därigenom kunnat hålla oss kvar i
Yar-mouth ytterligare fyrtioåtta timmar. Mr. Peggotty
och hela hans familj riktigt sörjde öfver att vi skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
