Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
begifva oss af. Hela huset Omer & Joram kom ut
för att säga oss farväl, och så många sjömän anmälde
sig som frivilliga hos Steerforth, då våra
kappsäckar skulle forslas till diligensen, att jag tror, att om
vi haft ett helt regementes packning, hade det icke
fattats bärare för den. Med ett ord, vi reste, följda
af allmän saknad och beundran, och lämnade många
sorgsna själar efter oss.
»Stannar ni här länge, Littimer ?» frågade jag,
då han stod och väntade på diligensens afgång.
»Nej, sir», svarade han, »troligen inte mycket
länge, sir.»
»Det kan han inte riktigt veta nu», anmärkte
Steerforth vårdslöst. »Han vet hvad han har att göra,
och han gör det.»
»Det är jag säker på», sade jag.
Littimer förde handen till hatten till tack för
mitt erkännande, och jag tyckte, att jag knappt var
mer än åtta år gammal. Han lyfte åter på hatten
för att önska oss lycka på resan, dch vi lämnade
honom stående på trottoaren, ett lika aktningsvärdt
mysterium som någon af Egyptens pyramider.
En liten stund sutto • vi utan att säga något, ty
Steerforth var ovanligt tystlåten, och jag var tillräckligt
upptagen med att inom mig undra när jag skulle
återse de gamla ställena, och hvilka nya förändringar
innan dess kunde inträffa med dem och mig.
Steerforth blef dock till sist helt plötsligt munter och
språksam — han kunde så där hastigt bli nästan hvad
han ville — och tog mig i armen sägande:
»Men så tala då, David! Hvad var det för ett
bref du nämnde något om vid frukosten?»
»Jo», sade jag och tog upp det ur fickan, »det
var från min tant.»
»Och hvad säger hon, som tål att tänka på?»
»Hon påminner mig om», sade jag, »att jag gjort
den här utflykten för att se mig om och tänka litet.»
»Och det har du naturligtvis gjort?»
»Nej, det kan jag inte precis säga. Uppriktigt
sagdt, tror jag nästan jag glömt det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
