- Project Runeberg -  David Copperfield /
733

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Doras fastrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

733

äro de verkligen allesammans. Sofi talade sedan om för
mig, att inga ord kunna beskrifva, hvilka
själfförebrå-elser hon erfor, under det att hon hjälpte och skötte om
Sara. Jag kan tänka mig det, Copperfield, då jag
dömer efter mina egna känslor, som liknade en
brottslings. Sedan Sara hämtat sig, återstod det oss att
underrätta de öfriga åtta, och det framkallade diverse
verkningar, alla af den mest gripande natur. De
två små, som Sofi har hand om, ha först på sista
tiden upphört att afsky mig.»

»Men nu ha de väl ändå alla satt sig in i saken,
vill jag hoppas?» sade jag.

»Åh ja, på det hela taget kan det nog sägas, att
de alla underkastat sig den», sade Traddles litet
tveksamt. »Sanningen är den, att vi undvika ämnet, och
mina ovissa utsikter och små omständigheter lända
dem ju till mycken tröst. Nog blir det mycken
bedröfvelse, när vi en gång gifta oss. Det blir säkert
mera likt en begrafning än ett bröllop. Och de komma
nog att hata mig, för att jag tar henne ifrån dem.»

Hans ärliga ansikte, då han såg på mig med
en tragi-komisk skakning på hufvudet, gör mera
intryck på mig i minnet än det gjorde i verkligheten,
ty jag var då i ett sådant tillstånd af bäfvan och
förvirring, att jag inte kunde fixera min
uppmärksamhet på någonting. Då vi närmade oss det hus,
där misserna Spenlow bodde, var jag så ängslig, så
väl för mitt utseende som för min själsnärvaro, att
Traddles föreslog ett lindrigt stimulerande medel under
form af ett glas öl. Sedan jag intagit detta på ett
värdshus i närheten, ledsagade han mina vacklande*
steg till misserna Spenlows port.

Då tjänstflickan kom och öppnade, hade jag en
dunkel förnimmelse af att vara under observation
och att på något sätt trefva mig fram genom en
hall, där det hängde en barometer, till ett litet trefligt
fö|rmak på nedre botten med utsikt åt en liten välskött
trädgård. Jag tyckte också, att jag satte mig i en
soffa och såg Traddles’ hår, nu befriadt från hatten,
flyga upp som en trollgubbe ur en dosa, då locket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free