Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var dödssjuk och hade krupit undan till en enslig
plats för att dö. Jag tog honom om händer,
fastän han var lika vild och elak som ett
ormyngel, och efter ett par månader fick jag honom
kry och på benen igen. Han fattade ett slags
afgudisk vänskap för mig och ville knappt
återvända till sina skogar, utan hängde jämt
omkring min hydda. Jag lärde mig litet af hans
språk, och det gjorde honom ännu mer betagen
i mig.
»Tonga — det var hans namn — var en
skicklig roddare och rådde om en stor, rymlig
kanot. Då jag fann, att han var mig tillgifven
och skulle göra hvad som helst för att tjäna mig,
såg jag där en utsikt till flykt. Jag talade med
honom om saken. Han skulle föra sin båt den
och den natten till en gammal landningsplats,
som aldrig bevakades, och där taga mig ombord.
Jag sade åt honom att taga med sig flere
kalebasser med vatten och ett så stort förråd som
möjligt af yam, kokosnötter och potates.
»Och lilla Tonga, han var ärlig och pålitlig.
Aldrig har någon haft en trognare kamrat. Den
utsatta natten var han med sin båt vid bryggan.
Men det råkade falla sig så, att en af soldaterna
vid bevakningstruppen var där nere — en
gemen slyngel, som aldrig försummade något
tillfälle att skymfa och misshandla mig. Jag hade
alltid svurit att hämnas, och nu var stunden inne.
Det var, som om ödet ställt honom i min väg, för
att jag skulle kunna betala min skuld, innan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
