Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm och följts troget åt, tills ekonomiska skäl
tvungo fyrmästarn att sluta i första ringen medan
Renström fortsatte mot ärans höjder. Sedan sågo de
icke varann på många år, då Renström döpts om till
majoren och for runt i »mina» skär som han sade.
För fyrmästarn blev det alltid en omväxling.
Atmosfären ute på Måsklubb var icke så övermättad av
andlig kultur att den plågade. Majoren tillförde några
fläktar av högre bildning, vari de gamla skolkamraterna
mojade sig var gång de träffades. En smula provning
av de tre flaskornas innehåll skadade inte heller.
Inne hos fyrmästarn satt Georg och tuggade algebra.
»Nej, se goddag, kära major!» bullrade fyrmästarn
till, när Renström trädde in och gjorde ställningssteg
och honnör för att visa hur disciplinär han kunde vara
om han ville.
»Pojke! Vems?» frågade han med torr
kommandostämma. Han älskade icke långa meningar. Kort och
rakt på sak skulle allt vara.
Människor, som talade med varann, voro att likna
vid två punkter, som åsyftade förbindelse. Det
kortaste avståndet mellan två punkter var en rak linje,
alltså —.
»Åh, det är lotsen Sjöbergs», svarade fyrmästarn.
Hans hårda nötknäpparansikte lystes upp av ett
leende.
»Han är ett geni», tilläde han och klappade Georg
på axeln.
»Genier skall lära. Annars idioter. I livsgärning.
Vilken Sjöberg? Sjöbergs på Tallholmen? Anders
Sjöbergs på Grålöga son, för detta styrman, gift med
den farliga kvinnan med blå ögonen ?»
»Känner du dem?»
»Nix. Man har väl öron att höra med.»
Därmed lyfte majoren av mössan. Georg hade aldrig
5 Mästerlotsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
