Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett så litet hår och så stora, utstående öron på ett
huvud. Majoren måtte ha utmärkt hörsel.
»Pinnsoffan ledig?» frågade majoren, innan han lyfte
av ryggsäcken.
»Den här tiden vet du ju —»
»Bra.»
Majoren tog försiktigt av ryggsäcken. Det kluckade
trevligt inne i den. Han öppnade den och plockade
fram rariteterna.
»Lakan har jag själv», sade han.
»Jo, det vet jag», småskrattade fyrmästarn.
När majoren satt sig, kallade han på Georg.
»Få se på dig, pojk!» kommenderade han. Georg
gick oförfärat fram till honom. Han var inte ett dugg
rädd för den lilla bistra mannen.
Majoren mönstrade honom noga från topp till tå och
slutade med att spänna ögonen i honom.
»Långskalle. Initiativrik. Viljekraft. Bra ögon. För
kort näsa. Panna, för mycket fantasi. Vänd!
Georg lydde order. Majoren kände honom i nacken
och på huvudet. »Inga farliga geniknölar ännu»,
skrockade han. »Ajö!»
Georg tyckte mannen var besynnerlig men lydde och
gick hem för att berätta vilken märkvärdig besökare
fyrmästarn fått.
Under den vecka majoren stannade på Måsklubb
blevo Georg och han goda vänner. Fiske och matematik
förenade dem. Det slutade med att majoren i allvarliga
ordalag föreställde både Albert och Anna
nödvändigheten av att pojken fick studera.
Det gav föräldrarna en del att grubbla över. Det
hjälpte icke, att majoren förespeglade att, om han slog
sig ned på Tallholmen för resten av sitt liv, vilket han
var starkt betänkt på, eftersom där fanns hederligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
