- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
153

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till studenten. Till slut höll man tal för vad och vem
som helst. För framtiden, för lotsarna på Tallholmen,
för Karl Sjöberg och hans familj, varvid man särskilt
tackade Karl för att han efter sjutton års irrfärder
vänt tillbaka till Sverige, för Erik Sjöberg, den
blivande riksdagsmannen i första kammaren, som alla
borde ena sig om att välja. När till sist lotsålderman höll
ett för honom ovanligt svassande tal för Elvira och
spådde, att nu skulle hon snart också träda ut i livet
och göra föräldrarna heder, började Anna storgråta och
bad dem hålla upp med alla mänskliga spådomar,
eftersom människan spår och Gud rår.

Georg fick många förfrågningar den kvällen vad
han tänkt bli. Han visste ingenting. Han hade måst
skåla med alla människor, så jorden gick runt mer
påtagligt för honom än vanligt. En del av gästerna sutto
utanför Sjöbergs stuga och groggade.

»Han skall in i tulln!» dekreterade majoren, som
vart allt högljuddare ju längre det led och till och med
kunde prata långa, sammanhängande ramsor utan att
klippa av meningarna i småbitar som annars. »Jag
känner generaldirektörn! Han var min bäste vän i
skolan. Jag skall skriva till honom i morgon dag.
Kammarskrivare i Kungl. generaltullstyrelsen, det duger
väl!»

»Fy tusan», bröt lotsålderman ut. »Inte tullare! Det
passar inte .sonen till en mästerlots. Han skall in i
lotsstyrelsen. Det skall jag dra försorg om. Så får
vi se honom som lotskapten en gång. Ja, inte jag, för
jag går på gravens bredd, men ni andra —.»

»Kom inte med gravens bredd klockan tolv en
sommarnatt på Tallholmen!» väsnades majoren. »Låt oss
vara unga och glada, evigt unga. Livet är till för att
leva. Hej, lotsålderman! Aftonrodnan ännu brinner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free