Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtroende. Det hände, att hon i tankarna
nästan föraktligt tillade: »Om han har andra
förtroenden att ge än dem, som gäller
morgondagens förströelser!»
Det retade hennes härsklystna natur att
märka, hur komplett obehövlig hon tycktes
vara för alla sina barn. Karl ägnade sig
uteslutande åt den lilla grevinnan Löwenhjelm,
som var en alltför villig och benägen gräsänka.
Fredrik hade tusen jflammor loch tusen
förlustelser dygnet om. Och Albertina! — Den
kära flickan tycktes väl flitigt praktisera
sentensen att »aimer, c’est avoir besoin».
Drottningen älskade dock sin dotter alltför
lidelsefullt att vilja avstå henne åt den hederlige
Hessenstein. Hon kunde ej lämna henne ifrån
sig — icke ens för en hel dag. Hessenstein
finge vänta — de unga ha ju alltid tiden för
sig och till äktenskapshamnen hinner
kvinnan tids nog för att märka, hur tungt trons
dygdesamma ankare är.
Drottningen kände sig tryggt förvissad om,
att Albertina icke skulle begå någon handling
ovärdig hennes furstliga börd. Hon kunde
skämta och tokas, men hennes inre blick såg
alltid gränsen, där det otillbörliga tog vid.
Där hade Lovisa Ulrika också en gång
hejdat önskningar och het lusta. Hennes
ungdom hade bränt ned i lönlig åtrå, men inga
yttre åthäVQr hade visat, hpr hqn längtat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
