Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man följande morgon mangrant infann sig hos
gorod-nitschen — han hette Karpovitsch — upplystes det att han,
utom några få tyska ord, endast kunde ryska, och att på hela
orten icke fans någon som talade främmande språk. Såsom
löjtnant Mellin nämt, var gorodnitschen, liksom ock hans fru,
mycket vänlig, bjöd officerame på frukost och beklagade blott
att stadens ringhet icke tillät honom att för deras trefnad göra
alt hvad han velat. Efter frukosten förde han främlingame ut
i staden för att visa dem deras blifvande bostäder. Till sin
förvåning sågo de då att de flesta ännu voro under byggnad,
utan fönster och spislar, o. s. v. På samma gång blef det
dem klart, att gorodnitschen med bästa vilja icke kunde förskaffa
dem bättre kvarter. Det återstod intet annat än tåla och lida.
Men hvar skulle man lå matvaror och andra förnödenheter, då i
staden icke tyktes finnas en enda handelsbod? Detta bekymmer
aflägsnades likväl, då Mellin på eftermiddagen meddelade att
gorodnitschen lofvat gifva officerame middag hos sig. För egen
del utfaste sig Mellin att vid sin ankomst till Petersburg för
krigsministern omtala hvilken dålig stationsort Vetluga var. „Vi
drucko thé och sedan han upgjort vår leqvid för resan m. m.
togo vi af denna vår ledsagare ett ömt afsked, då vi i sanning
ägde mycket skäl till den största tacksamhet för dess mot oss
visade beskedlighet och hjelpsamhet. Vår underofficer Averkin
kom äfven att af oss taga afsked, och då han för denna visite
undfick öfver 3 rubel drickspengar, skildes han vid oss med
ömma känslor. Mat ägde vi nu icke, och som vi ej heller
hade sängar, så vräkte vi oss uti hvar sitt höm för att sluta
en ledsam dag af vår eländets tid.“
Lifvet gestaltade sig sådant man af denna början kunde
vänta. Den 18 sept. skrifver Wämhjelm: »Var söndag, då
här vanligen plägar vara marknad. Bönderne inkomma på
denna dagen från landet med åtskillige matvaror, då man äger
tillfälle att för veckan uppköpa sitt behof häraf. Ljungberg,
Gustaf och jag gingo i kyrkan, hvars inre byggnad var efter
vanligheten med mycket gudabilder, målningar, förgyllningar
m. m. Dock voro härvarande målningar ovanligt väl gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
