Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÅ SKOGEN SLOG UT. l8l
hel länga var tillbyggd. I trädgården voro lindarna
utslagna; alla hade de små glänsande, hjärtformiga
blad, som hängde i knippen ombundna med hölstren
som med ljusröda silkesband, och under dem
doftade pingstliljorna i långa rader.
Utanför på åkern gick en man och plöjde. Det
var en främmande man och ett par obekanta hästar,
men jorden var densamma. Violettbrun, fet och
stenfri vände den sig för plogjärnet lika villigt, som
den hade vänt sig i hennes fars tid, redo att
mottaga säden. Å, vad det luktar varmt och gott!
sade Lisa och drog några djupa andedrag. Det är
vår egen välsignade jord. — Låt oss flyga så lågt
över den, vi kan.
Och ängeln bar henne över det nyplöjda fältet,
så nära fårorna, att en lärka, som hade sitt bo vid
dikeskanten, blev rädd och flög upp med en hög
drill och blev hängande som en fladdrande ton uppe
i luften.
— Kan vi flyga in över planket? frågade Lisa
och sneglade åt trädgården, och knappast hade hon
sagt det, förr än de svävade uppe mellan kronorna
i de nyutspruckna lindarna.
— Å, min gamla, rara trädgård! sade Lisa sakta.
Där står häggen redan i blom, den kom alltid först.
Och syrenbersån ha de också låtit stå kvar, men
det är en ny gång tvärs igenom rabatterna. Och
se, där nere i gräset ha de lagt ut väv till blek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
