Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 190 DJUR OCH MÄNNISKOR.
ning. Jag undrar, om det är lakanväv, eller vad
det är för slag.
Ängeln svävade sakta ned över gräset, där väven
låg. ’
— Jo, det är visst lakanväv, sade Lisa och rörde
vid väven, men den är inte på långt när så bra
spunnen som den, min egen mor spann.
— Hu, jag får den om benet, sade hon sedan
ängsligt. Låt oss skynda härifrån, så att ingen ser
oss! Och borta voro de.
— Vad hör du nu? frågade ängeln och lade åter
handen över hennes ögon.
— Jo, jo, jag vet det! sade Lisa och lyssnade.
Det är Isefjordens böljor, mina egna böljor! De
ha sitt eget böljeslag, som inte liknar något annat
böljeslag i världen.
Hon öppnade ögonen och såg hela Isefjorden
djupt under sig, bländande vitblå mellan de
ljusgröna bokskogarna, varöver spirorna på Roskilde
domkyrka reste sig som två smäckra popplar. Detta
är det skönaste i världen, sade hon och tryckte
ängelns hand, ty det är min födelsebygd!
Hon låg i en stilla lycksalighet, medan ängeln
svävade med henne över fjorden och in i bokskogen.
Den hade nyss slagit ut och stod i sin första,
fullkomliga skönhet. Som en stor kyrka välvde den
sig över deras huvud. Det gröna var så
genomskinligt ’ som det klaraste havsvatten; man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
