Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
FJORTONDE SAMTALET.
Tertullianus.
Timoteus: Jag medgiver, att det har gått litet
skralt för mig i de förra samtalen, men barndopet
blir ändå icke rätt.
Natanael: Ditt medgivande gör dig heder. Men
när du själv är ute bland enfaldiga och okunniga
människor, då drager du fram sådant, som du i
våra samtal framdragit; och när det går skralt för
dem att reda sig mot dig, så tillåter du dem icke att
säga, att barndopet ändå är rätt. Ty säga de det,
då påstår du, att de icke älska och lyda sanningen
utan vilja krångla sig fram, stridande mot Guds
uppenbara ord o. s. v. Se här, huru Wiberg talar!
»Det är obegripligt», säger han, »huru någon, som
uppriktigt älskar sin Frälsare, kan för ett ögonblick
draga i betänkande att visa det allra första synliga
prov på lydnad, som han fordrar av alla sina
troende lärjungar.»* Ja, dem som, såsom han uttrycker
sig, »blygas eller frukta» att låta döpa sig, förehåller
han varnande Frälsarens ord: »Vilken som icke tager
sitt kors på sig och följer mig, han är mig icke
värd.» Därmed förvirrar och binder man de
enfaldigas samveten, och sedan säger man: »Viljen I hava
ett gott samvete, så låten döpa eder.» Eller säg
mig uppriktigt: gör du icke så?
Timoteus: Åh jo, det kan nog hända, det —
meil låt oss komma till Tertullianus nu en gång.
* Wiberg: Är du döpt? sid, 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
