- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
123

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
halfannan fot i diameter, groft huggna och fyrkantiga,
och den tunga grinden hängde så illa på en af dessa att
den blott öppnade sig till hälften. Här måste jag där-
för släppa ändan af det rep som var fäst vid ”åtoxens”
horn, och så snart nu grinden var öppen och jag släppte
den för att taga fatt på repet igen, rusade mina oxar i
väg i full fart utan att bry sig om lassets tyngd, och
därvid ryckte de bort grinden, som fastnade mellan hju-
let och vagnen samt krossade den bokstafligen i spillror,
samtidigt med att jag var blott några få tum skild från
faran af samma öde, enär jag stod strax framför hjulet,
då det ryckte bort grindstolpen. Med dessa båda rädd-
ningar som hängt på ett hår trodde jag mig kunna med
framgång för herr Covey förklara uppskofvet och af-
vända straffet — ja, jag var icke utan ett dunkelt hopp
att blifva berömd för den fasta beslutsamhet jag visat
vid uppfyllandnt af min svåra uppgift — en uppgift som,
efter hvad jag sedermera fick veta, icke ens Covey själf
skulle liafva åtagit sig utan att först köra oxarna någon
tid på Öppna fältet som förberedelse, innan de fingo gå
till skogen. Men i detta hopp missräknade jag mig. Då
jag kom till honom, antog han ett utseende af strängt
missnöje och när jag berättade honom om olyckorna
under min färd, blef hans vargansikte med dess grön-
glänsande ögon vildt roflystet. "Gra tillbaka till skogen
igen”, sade han, mumlande något om slöseri med tid.
Jag lydde genast, men jag hade icke gått lång väg, da
jag såg honom komma efter mig. Mina oxar uppföide
sig nu särdeles anständigt och gjorde sitt nuvarande
uppförande till en rak motsats mot min framställning
af deras föregående konster. Jag nästan önskade, nu då
Covey kom, att de skulle göra någonting som stod i
öfverensstämmelse med den karakteristik jag gifvit dem,
men nej, de hade redan haft sitt upptåg och kunde nu
tillåta sig att vara extra beskedliga samt lydde villigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free