Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
order och tycktes förstå dem lika bra som jag själf. Väl
hunnen till skogen, kom min plågoande, som hela tiden
tycktes gifva akt på oxarnas goda uppförande, fram till
mig och befallde mig att stanna vagnen, beledsagande
sin befallning med hotelsen att han nu skulle lära mig
förstöra grindar och dröna bort min tid, när han skic-
kat mig till skogen. Låtande handling följa på orden,
gick Covey bort på sitt eget karakteristiska sätt till ett
stort svart gummiträd, hvars unga skott vanligen an-
vändas till oxkäppar, emedan de äro ytterst sega. Tre
af dessa käppar, från fyra till sex fot långa, skar han af
och afkvistade med sin stora fällknif. Därpå befallde
han mig taga af mina kläder. På denna orimliga befall-
ning svarade jag intet, men i min skenbara omedveten-
het och ouppmärksamhet för befallningen röjde jag myc-
ket tydligt ett fast beslut att icke göra något sådant.
”Om du skall slå mig”, tänkte jag, ”kan du göra det
utanpå kläderna.” Efter många hotelser, som icke gjorde
något intryck på mig, rusade han på mig med något af
en vargs vilda ursinne, slet af mig de få och tunna klä-
desplagg jag hade på mig och började på min rygg slita
ut de tunga käppar han skurit af gummiträdet. Denna
piskning var den första i en serie af piskningar, och e-
huiu mycket sträng, var den det mindre än många som
kommo efter den och det för förbrytelser vida obetyd-
ligare än förstöringen af grinden.
Jag stannade hos herr Covey ett år (jag kan
icke säga att jag lefäe hos honom), och under de sex
första månaderna jag var där piskades jag med käppar
eller remmar hvarje vecka. Värkande ben och en sårig
rygg voro mina ständiga följeslagare. Så flitigt piskan
användes, afsåg dock herr Covey mindre den som me-
del att kufva mitt sinne än ett hårdt och ihållande
arbete. Han tvang mig att arbeta till det yttersta af
mina krafter. Från dagningen till mörkrets inbrott hölls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
