Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
jag strängt till arbete på åkern eller i skogen. Under
vissa årstider kvarhöllos vi på åkern till klockan elfva
och tolf på natten. Vid dessa tillfällen brukade Oovey
vara hos oss på fältet och drifva på oss med ord eller
slag som honom bäst syntes. Han hade under sitt lif
varit uppsyningsman och förstod väl konsten att drifva
på slafvar. Det fanns ingen möjlighet att bedraga ho-
nom. Han visste noga hvad en man eller gosse kunde
utföra och höll sträng räfst med båda. När han ville,
kunde han själf arbeta som en riktig turk och få allt
att gå i flygande fart. Det var emellertid knappast be-
höfligt för herr Covey att vara kroppsligt närvarande
på åkern för att få arbetet att ga med flit. Han hade
förmågan att låta oss känna att han alltid var närva-
rande. Genom en serie skickligt anordnade öfvenask-
ningar som han ställt till, var jag beredd att få se ho-
nom i hvarje ögonblick. Hans metod var att aldrig nal-
kas det ställe där hans arbetare voro syselsatta på ett
öppet, manligt och direkt sätt. Ingen tjuf vai någonsin
skickligare i allehanda finter än denne Covey. Han bru-
kade krypa och kräla i diken och fördjupningar, gömma
sig bakom stubbar och buskar och visa så mycket af or-
mens list att Bill Smith och jag aldrig kallade honom
vid något annat namn än ”ormen”. Vi inbillade oss att
i hans ögon och gång kunna upptäcka en likhet med
ormen. Hälften af hans färdighet i konsten att kufva
nergrer bestod, skulle jag tro, i detta slags list. Vi voio
aldrig trygga. Han kunde se eller höra oss nästan hela
tiden. Han fanns för oss bakom hvarje stubbe, träd,/
buske och stängsel på plantagen. Han förde detta sjr-
stematiska bedrägeri så långt att han stundom kunde
stiga till häst och låta oss tro att han begaf sig till St.
Michaels, men trettio minuter senare kunde man finna
hans häst bunden i skogen och honom själf liggande
som en orm i diket med hufvudet lyft öfver dess kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
