Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17. Smärre händelser och rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
efter familjeandakten, ty herr Hilles var en from
man.
Söndagsmorgonen kom oeh därpå mötestimmen. Jag
hade sörjt för god tillgång på arbete för dagen. Jag-
skulle tala fyra gånger, klockan tio f. m., klockan ett
e. m., klockan fem och slutligen half åtta igen på af-
tonen.
Då mötestiden kom, förde herr Hilles sin vackra
faeton till dörren och hjälpte sin hustru stiga upp. men
ehuru det fanns två lediga platser i hans vagn, fanns
det icke rum för mig där. Då han körde bort från dör-
ren, sade han blott till mig. ”Ni kan hitta fram till
rådhuset, antar jag?” ”Jag förmodar det”, svarade jag
och gaf mig åstad efter hans vagn på den dammiga vä-
gen till staden. Jag fann salen och var mycket glad
öfver att bland min lilla åhörarskara se den goda fru
Hilles’ ansikte. Hennes man var icke där, utan hade
gått till sin kyrka. Det fanns ingen som presenterade
mig, och jag grep mig an med mitt föredrag utan pre-
sentation. Jag höll kvar mina åhörare till klockan tolf
på middagen och gjorde då det vanliga uppehället vid
söndagsmöten i små landsortsstäder för att gifva folket
tid att äta. Ingen bjöd mig, och jag ^stannade, darfor i
rådhussalen tills åhörarne samlades på nytt, då jag ta-
lade till nära klockan tre, hvarefter folket åter skingra-
des och lämnade mig som förut. Jag började nu blifva
hungrig, och då jag såg ett litet hotell i närheten gick
jag dit och bad att få köpa ett mål mat, men fick till
svar att ”de icke matade niggrer där”. Jag gick tillbaka
till den gamla rådhussalen hungrig och frusen, ty en
uppstickande ”New-Englands-nordost” började gora luf-
ten kylig, och ett duggregn föll. Jag sag att mina rö-
relser iakttogos från de ståtliga husen i närheten tydli-
gen med något af den känsla hvarmed barn skulle se
en björn ströfva omkring i staden. Det annsen T1 ’°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
