Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17. Smärre händelser och rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gård nära rådhuset, och då jag lockats dit, kände jag-
någon lättnad af att betrakta de dödas hvilorum, där
det var slut på alla skillnader mellan rik och fattig, hvit
och färgad, hög och låg.
Medan jag så grubblade öfver världens fåfänglig-
het och min egen nöd och öfvergifvenhet samt påminde
mig den upphöjda smärtan i Jesu ord: ”Räfvarna hafva
kulor och fåglarna under himmelen nästen, men menni-
skosonen har intet att luta sitt hufvud emot”, nalkades
mig med något tveksamma steg en herre, som frågade
mig om mitt namn. ”Mitt namn är Douglass”, svarade
jag. ”Ni tyckes icke hafva någonstädes att vara medan
ni är här i staden.” Jag sade honom att jag icke hade
det. ”Nåväl”, sade han, ”jag är ingen abolitionist, men
om ni går med mig, skall jag taga vård om er.” Jag
tackade och följde honom till hans präktiga hem. Un-
der vägen frågade jag honom efter hans namn. ”Moses
Norris”, svarade han. ”Hvad, Hon. Moses Norris”, frå-
gade jag. ”Ja visst”, svarade han. Jag visste för ett ögon-
blick icke hvad jag skulle göra, ty jag hade läst att denne
samme man bokstafligen släpat ned pastor George Storrs
från predikstolen, därför att han predikade abolitionism.
Jag gick emellertid vidare med honom och bjöds stiga in i
hans hus, hvarvid jag hörde barnen springa och skrika:
”Mamma, mamma, det är en nigger i huset, det är en
nigger i huset”, och det var med någon svårighet herr
Norris lyckades stilla tumultet. Jag såg att äfven fru Nor-
ris var mycket besvärad af min närvaro, och jag tänkte
ett ögonblick på att slå till reträtt, men herr Norris’
vänliga försäkringar bestämde mig att stanna. Då lug-
net var återställdt, vågade jag försöket att bedja fru
Norris om en tjänst. ”Fru Norris”, sade jag, ”jag har
förkylt mig och är hes af att tala, och jag har funnit
att ingenting hjälper mig så hastigt som litet socker
och kallt vatten.” Hennes sätt förändrades, och med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
