Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17. Smärre händelser och rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
egna händer liemtade hon mig vattnet och sockret. Jag-
tackacle henne af uppriktigt hjärta, och från detta ögon-
blick kunde jag se att hennes fördomar voro mer än till
hälften borta och att jag var mer än till hälften välkom-
men vid denne demokratiske senators härd. Jag talade
åter på aftonen, och vid mötets slut var det riktigt en
strid mellan fru Norris och fru Hilles om hvem jag skulle
följa hem. Jag tog i betraktande fru Hilles’ vänlighet
emot mig, ehuru hennes sätt hade varit så ceremoniellt.
Jag visste orsaken, och jag fann, i synnerhet som min
nattsäck var där, att jag ville gå med henne. Förden-
skull sade jag herr och fru Norris mycken tack, helsade
dem god natt och följde herr och fru Hilles till deras
hem, där jag fann atmosferen underbart och på det an-
genämaste förändrad. Nästa dag förde mig herr Hilles
i samma vagn där jag icke åkte på söndagen till min nä-
sta plats och sade mig under vägen att han kände sig
mera hedrad af att hafva mig i den än om han haft
Förenta staternas president där. Denna komplimang
skulle varit litet mera smickrande för min själfskatt-
ning, om icke John Tyler då intagit presidentsätet.
I dessa olyckliga dagar af republikens historia, da
alla förutsättningar voro till fördel för slafveriet och en
färgad man som slaf mötte mindre motstånd vid använ-
dandet af allmänna fortskaffningsmedel än en färgad
man gjorde som fri, råkade jag vara i Philadelphia och
fick tillfälle att bevittna detta företräde. Jag tog plats
i en omnibus bredvid min vän, fru Amy Post från Ro-
chester i New York, som i likhet med mig kommit till
Philadelphia för att bevista ett antislafverimöte. Jag
hade knappt satt mig, förrän konduktören skyndade att
drifva bort mig från vagnen. Min vän gjorde invänd-
ningar, och den förvånade konduktören sade. Tillhör
han frun?” ”Ja, det gör han”, svarade fru Post, och
därmed var saken slut. Jag fick åka i fred, icke emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
