Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 76 —
Anne. — Kan du tänka dig dem »farande land och rike om-
kring» _ allra helst i de där schalarna och mössorna?
__ jag förmodar, att dem ta de av sig, när de liktigt sätta
sig i gång, sade Priscilla, men stickningen för de säkert med
sig överallt. Den kan de helt enkelt inte skiljas från. De kom-
mer att vandra omkring under valven i S:t Peteiskyrkan i Rom
och sticka, det är jag övertygad om. Men under tiden, Anne,
ska vi residera i Carolinas tjäll, som inte får döpas om, vid
självaste Spoffordavenyen. Jag känner mig redan halvt som
miljonärska. _
_ jag känner mig så hjärteglad, att jag bara vill jubla
och sjunga, sade Anne.
Samma kväll knackade Philippa Gordon på en viss dörr
i trettioåttan vid Johannesgatan och kastade sig full av livsleda
på Annes säng.
— Ä kära ni,jag är så trött och uppgiven så jag kan gå
åt... Jag harstått på huvudet i min koffert och packat hela
dagen.
_ Och det blev naturligtvis dubbelt så påkostande som
det hade behövt vara, därför att du inte kunde bestämma dig
för vad du skulle lägga på bottnen och vad du skulle ha överst,
skrattade Priscilla.
— Tänk, att du kunde ana det! Ja, när jag då äntligen
hade stoppat ned allting och min värdinna och hennes jungfru
bägge två satt sig på koffertlocket och tryckte ned det allt vad
de orkade, medan jag låste den, så upptäckte jag, att jag packat
ned en hel hop saker, som jag ovillkorligen behövde till termins-
avslutningen, och de lågo allra längst ner på botten. Då blev det
alltså att låsa upp igen och riva och leta i en hel timme för
att få tag i vad jag ville ha. Ibland fick jag fatt i någonting,
som kändes som det jag sökte efter, och jag halade och diog
av alla krafter, och så var det någonting helt annat, som gärna
hade kunnat få stanna där det var. Nej, Anne, jag sade inga
fula ord.
— Det har jag väl heller inte påstått.
— Nej, men du såg så ut. Men jag medger, att jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
