Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag ska väl inte det då, sade Davy och klarnade genast
upp. — Hjälper du mig med talen, så hinner jag gå ut och fiska
med Milty. Om ändå gamla tant Atossa inte vore begraven
ännu, utan jag finge gå dit i morgon! Jag hade så’n faslig
lust att gå dit i dag, för Milty sa’, att hans mamma hade sagt,
att tant Atossa skulle säkert resa sig upp i kistan och säga
elakheter till begravningsgästerna. Men Marilla sa’, att det gjorde
hon inte.
— Stackars Atossa låg minsann så stilla och fridfull i sin
kista, sade fru Lynde högtidligt. — Aldrig förut har jag sett
henne ha ett så vänligt uttryck. Ja, inte var det många tårar,
som göts över henne, stackars gumma. Familjen Wright är tack-
sam, att den är av med henne, och jag för min del kan inte
säga ett ont ord om det.
— Det måtte vara någonting förskräckligt att skiljas hädan
och inte lämna efter sig en enda människa i världen, som sör-
jer över ens död, sade Anne med en rysning.
— Ingen utom hennes föräldrar har någonsin hållit av stac-
kars Atossa, så mycket är säkert, sade fru Lynde. — Inte ens
hennes egen man. Hon var hans fjärde hustru. Han liksom hade
kommit i vanan att gifta om sig. Han levde bara ett par år
efter det han gift sig med henne. Doktorn påstod, att han dog
av maginflammation, men jag håller styvt på, att han dog av
Atossas elaka tunga. Den stackaren, allting visste hon om sin
stackars nästa, men hur det stod till inom henne själv, det tog
hon aldrig reda på. Ja, nu är hon borta, och nästa viktigare
händelse i det här samhället blir väl Dianas bröllop.
— Jag tycker det är så löjligt och så hemskt, att Diana
ska gifta sig, suckade Anne, i det hon slog armarna om sina
knän och tittade genom gläntan i Spökskogen efter ljusskenet,
som skymtade från Dianas rum.
Jag kan inte alls fatta det hemska däri, så väl som hon
har det förspänt, sade fru Lynde med någon skärpa, — Fred
Wright har en präktig gård, och han är en utmärkt hygglig
ung man.
Inte är han den vilde, oförvägne, hetsige, lidelsefulle unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
